Heartache
Heartaceh: the emotional state of heartache can be called Love sickness
Love sickness: is a non-medical term used to describe mental and physical symptoms associated with falling in love.
Källa: Wikipedia
Jag får ofta ont i hjärtat när längtan och minnen smyger sig på. Betyder det att jag håller på eller har blivit kär i en världsdel, ett land, en ö, en stad, en resturang, alla underbara människor som jag träffat? Kanske.
"Om man kunde gifta sig med ett land/ö skulle jag gifta mig med Bali och ha Gili som älskare". Det va så jag och Li samanfattade våra veckor när vi lämnade indonesien för att åka tillbaka till Thailand.
Jag tänker tillbaka på min resa varje dag, resan som har frätt ett hål i bröstet på mig. Ett hål som jag aldrig vill ska täppas igen, det hjälper mig att minnas det jag vill aldrig glömma. Vissa dagar är det större och gör ondare än andra och det är då jag skriver. Skriver för att lindra smärtan genom att minnas och dela med mig.
Det är mycket jag vill berätta för er för det va mycket som hände under de fyra månaderna jag var borta. Men frågan är vart jag ska börja? Det självklara hade egentligen varit att börja från början men jag tror jag skulle tappa skrivlusten ganska snabbt då. Jag vill ta det lite som det kommer, skriva om det som poppar upp.
Så igår när jag kom hem från jobbet och klickade mig runt lite på facebook hamnade jag hos en indonesisk vän. Han hade taggats i nya bilder. På ena bilden var det han och en annan kille som jag också blev väldigt bra vän med under min tid. En kille som tyvärr inte har facebook vilket gör det lite svårt att se hur han har det och hålla kontakten. Det var när jag såg bilden på honom som jag bestämmde mig för att mina första inlägg skulle handla om de vänner jag fått under resan som bor i asien.
Jag vet att vissa blir lite avskräckta när man säger att man umgicks med locals. Det är inte direkt något man gör på den vanliga charter resan till grekland eller turkiet. Men det va nog tack vare Frida, Maria och Josefin som jag och Li började umgås med balineserna och jag kan lova att det gjorde resan så mycket mer speciell.
Jag kommer nog skriva om mina vänners utseende och om hur söta jag tycker alla är och där kommer jag kanske inte få så mycket medhåll när jag lägger upp bilder på dem. Men jag måste säga att ju längre man va i asien, desto fler snygga locals såg man, ögat vande sig typ. Men att jag tycker alla de jag ska skriva om är söta, vissa mer än andra och alla på sitt speciella sätt. Men det är antagligen för jag lärt känna dem, persnoligheten kan verkligen ändra utseendet.
Jag avslutar detta inglägget med en bild från mitt paradis.
Over and Out.
Love sickness: is a non-medical term used to describe mental and physical symptoms associated with falling in love.
Källa: Wikipedia
Jag får ofta ont i hjärtat när längtan och minnen smyger sig på. Betyder det att jag håller på eller har blivit kär i en världsdel, ett land, en ö, en stad, en resturang, alla underbara människor som jag träffat? Kanske.
"Om man kunde gifta sig med ett land/ö skulle jag gifta mig med Bali och ha Gili som älskare". Det va så jag och Li samanfattade våra veckor när vi lämnade indonesien för att åka tillbaka till Thailand.
Jag tänker tillbaka på min resa varje dag, resan som har frätt ett hål i bröstet på mig. Ett hål som jag aldrig vill ska täppas igen, det hjälper mig att minnas det jag vill aldrig glömma. Vissa dagar är det större och gör ondare än andra och det är då jag skriver. Skriver för att lindra smärtan genom att minnas och dela med mig.
Det är mycket jag vill berätta för er för det va mycket som hände under de fyra månaderna jag var borta. Men frågan är vart jag ska börja? Det självklara hade egentligen varit att börja från början men jag tror jag skulle tappa skrivlusten ganska snabbt då. Jag vill ta det lite som det kommer, skriva om det som poppar upp.
Så igår när jag kom hem från jobbet och klickade mig runt lite på facebook hamnade jag hos en indonesisk vän. Han hade taggats i nya bilder. På ena bilden var det han och en annan kille som jag också blev väldigt bra vän med under min tid. En kille som tyvärr inte har facebook vilket gör det lite svårt att se hur han har det och hålla kontakten. Det var när jag såg bilden på honom som jag bestämmde mig för att mina första inlägg skulle handla om de vänner jag fått under resan som bor i asien.
Jag vet att vissa blir lite avskräckta när man säger att man umgicks med locals. Det är inte direkt något man gör på den vanliga charter resan till grekland eller turkiet. Men det va nog tack vare Frida, Maria och Josefin som jag och Li började umgås med balineserna och jag kan lova att det gjorde resan så mycket mer speciell.
Jag kommer nog skriva om mina vänners utseende och om hur söta jag tycker alla är och där kommer jag kanske inte få så mycket medhåll när jag lägger upp bilder på dem. Men jag måste säga att ju längre man va i asien, desto fler snygga locals såg man, ögat vande sig typ. Men att jag tycker alla de jag ska skriva om är söta, vissa mer än andra och alla på sitt speciella sätt. Men det är antagligen för jag lärt känna dem, persnoligheten kan verkligen ändra utseendet.
Jag avslutar detta inglägget med en bild från mitt paradis.
Over and Out.
Kommentarer
Trackback
