31 dagar.

Oj oj oj.. Vilken helg! En mycket händelserik, spännande och otroligt roligt helg avklarad. Allt blev inte riktigt som planerat men ibland blir det bäst så. Jag har iallfall haft hur kul som helst och jag hoppas att alla inblandade också har det.
Jag är helt slut och mörbultad i min kropp så det blir nog en liten powernap nu. Uppdaterar i veckan med bilder från helgens äventyr!




Jag säger bara, All day and all night, what the fuck?

32 dagar.


Cheers to the freakin' weekend, I'll drink to that!





33 dagar.

Idag blir det ännu mer poolparty i bloggen, för att idag och imorgon ska Rövgänget ha reunion!


 


När vi kom till Bali träffade vi ganska snabbt detta gäng svenskar, fast det kanske inte är så konstigt eftersom vi bodde på samma hotell. Men vi började umgås och märkte att vi hade väldigt kul tillsammans.


 


Med tre underbara tjejer från huvudstaden, tre sköna killar från Ängelholm, fem galna killar från Örebro och så klart två snyggingar från Halmstad utgjorde vi ett riktigt bra rövgäng!
Tyvärr hittade jag inga bilder på tjejerna men det kommer efter helgen!


 


Tyvärr splittrades vi ganska snabbt då tjejerna antingen drog vidare till Australien eller hem till huvudstaden. Vi andra höll ihop ett tag till och åkte till Gili öarna och njöt av dess ”lugn” innan vårt rövgäng blev ännu mindre och tillslut var det bara jag och Malin kvar.


 


På något konstigt vis lyckades vi dock springa in i en lite del av gänget en kväll i Airlie Beach, Australien. Helt oväntat stod Linus nedanför trappa på det hostel vi precis checkat in på. Därefter märkte vi snabbt att även Victor, Helena och Annika också befann sig på denna bar. Det blev stort kramkalas och vi kom fram till att vi skulle gå ut tillsammans när alla var klara med sina segelturer i the With Sundays. Vi hade en rolig och mycket händelserik kväll tillsammans innan vi tyvärr var tvungna att lämna varandra igen.


 


Men nu är det äntligen dags att samla hela rövgänget igen på en och samma plats här i Halmstad!
Vem vet vad som kommer hända denna helgen, men det kan inte sluta dåligt?


34 dagar.

Igår var en mysig kväll i sanddynerna i Tylösand. Hoffmaestro spelade på Solgården så jag och Malin tänkte att det vore mys att sitta utanför och lyssna och dricka lite vin. Vi mötte Ellen och sen Anna och Mattias m.fl. och slog oss ner på två filtar i dynerna och njöt av musiken.



Hoffmaestro var såklart grymma men det hade nog varit ännu bättre om man varit inne på solgården!

Nu är det dags att springa en runda!

35 dagar.

En eftermiddag i poolen..


Vi blev lite trötta på stranden en dag, vi orkade helt enkelt inte steka och ett gäng killar från Australien som vi lärt känna var sugna på att ta sig en titt på vår pool. Det hela slutade med ett litet poolparty!


Cirkel K (seven-eleven) ligger precis på hörnet vid vårt hotell så vi hade nära och bra till ölen. Det brukar vara så att vi försöker gå i olika omgångar och köpa öl åt varandra så att alla delar på kostnaden. Men just det här gänget Aussie har ganska gott om pengar och jag kan faktiskt inte minnas att jag eller Malin gick och köpte någon gång. Det är tre helsköna killar som jag verkligen hoppas att de kommer till Bali nu när vi åker tillbaka så vi får träffa dom igen och kanske till och med bjuda tillbaka!


Det dracks en hel del öl den dagen och oj vad roligt vi hade! Som ni ser på bilden byggde vi ett fin fint konstverk av alla tomma ölflaskor, vi hade simlektioner med Gita och jag hade en hel del konstiga bilder på min kamera dagen efter. När det började mörkna var det bara dags att hoppa in i duschen, slänga i sig lite snabbnudlar och sen mötas upp igen på alleycats för a night out..


Det var inte vårt första poolparty och verkligen inte vårt sista!

36 dagar.

Idag har varit en jobbig dag, är trött på jobbet och jag längtar så mycket till den 1 september att det gör ont i mig. Kan inte beskriva hur jag känner. Men dagarna tickar på och snart är vi där, måste hålla ut lite till!
Bali




Ulu watu

37 dagar.

Skypade med Bali igår, eller rättare sagt Dedi. Det är så kul att man kan se och höra personer som man saknar så mycket som befinner sig på andra sidan jorden, L O V E   I T !
Vi började prata gamla minnen och om när vi träffades för första gången för nu 1,5-2 år sedan. Dedi är den som jag kännt längst och han har betytt så mycket för mig. Nu under vår senaste resa har jag hunnit samla på mig fler där nere som betyder väldigt mycket för mig och det fick mig att minnas ett litet surfäventyr en morgon men mina två favoriter Dedi och Mansur.


Vi förfestade i Mums villa kvällen innan när Dedi och Man nämnde att de ville göra en surftrip dagen efter. Jag och Malin kände för att komma ifrån Kuta för en dag så vi sa att vi gärna hängde på och var med på att hyra en bil. Så innan det var dags att dra vidare till Alleycats så hade de fixat en bil. Vi bestämde att om vi kom ifrån varandra under kvällen så skulle vi träffas vid villan vid fem för att komma iväg innan solen gick upp.

Det blev en galen natt och vi hade sjukt kul. Fem kom jag hem och väckte Malin så vi kunde köra bort till villan. Men resan hade blivit senarelagd någon timme så jag fick sova en liten stund innan det va dags att ge sig.

Väl vid villan lite efter sex mötte vi upp två trötta killar, jag och Malin tryckte in oss där bak med alla surfbrädor och sen bar det av. Vi taggade till i bilen igen med hög musik och såg solen gå upp medan vi åkte.


Jag minns inte vad första stoppet hette, men vi hade kört en bit och jag och Malin började bli ganska trötta efter en hård natt.


Mansur


Dedi & Malin som spanar efter bra vågor

På första stranden var vattnet ganska lågt och vågorna långt ut så vi såg inte speciellt mycket från stället där vi parkerat bilen. Det var väldigt väldigt hett ute så medan killarna låg i vattnet och försökte fånga den perfekta vågen la vi oss i bilen och sov en stund i väntan på att åka vidare.


Nästa stopp, Keramas, var en fin strand med svart sand.

Det var fortfarande väldigt väldigt varmt ute och som tur var så fanns här ett litet "skjul" där de sålda dricka och mat så vi kunde sitta i skuggan och kolla när killarna surfade.


Det var många surfare och även många boddyboards i vattnet. Svart sand blir så varmt att det inte går att gå på den barfota. Men kommer man direkt från havet med blöta fötter så känner man inte värmen direkt. Det var väldigt kul att se alla som gick lugnt i början medan fötterna var blöta och som sen hoppade, skuttade och sprang den sista biten för att det brännde så under fötterna.

Dedi och Mann kom upp ur vattnet för lite Mie goreng sen la Jag, Mann och Malin oss för en lite tupplur till när Dedi gick i vattnet igen. Efter en stund vaknade jag av att jag fick något blött kletigt på läpparna. Som tur var min första tanke att torka av det på min sarong istället för att slicka mig om läpparna för det var nämligen chilisås som Dedi lurigt nog hällt på min mun.


Någon som däremot inte vaknade av det var Man. Han sov som en stock och tillslut när vi väckte honom gjorde han misstaget att så klart slicka sig om läpparna. Stackars lilla Mann, men vi andra hade väldigt roligt åt det! Sen var vi alla helt slut och det var dags att köra hem...


Men det var en mysig utflyckt och det var kul att få följa med killarna och se dem surfa i lite större vågor än dem på Kuta beach.

38 dagar.

Jag fick linser för ca två månader sen, vet inte om jag skrivit det innan men gör det iallafall nu. Jag ser inte speciellt dåligt men jag är översynt.

Översynthet är det vanligaste synfelet i de befolkningar som undersökts. Man räknar med att ungefär 80 % har en lättare form av översynthet. Dock behöver de flesta inga glasögon för detta förrän i medelåldern. Wikipedia


Som sagt ser jag inte speciellt dåligt men jag får huvudvärk för att mina ögon spänner sig hela tiden för att kunna se. Jag kommer inte ihåg hur min optiker förklarade det och det som stod på wikipedia var alldeles för invecklat och tråkigt.

Men det jag skulle komma fram till var att jag var inne hos min optiker igår för att beställa nya linser och den här gången färgade! Jag var väldigt inställd på att ha bruna när jag kom dit, men så fick jag testa ett par bruna och tydligen har jg väldigt stor iris så linsen täckte inte riktigt hela. Det syntes självklart inte på långt håll men när man kom närmre så såg man min vanliga ögonfärg i kanten. Jag skriver min vanliga ögonförg för jag vet inte rikigt vad jag har för färg.

Jag fick även testa en blå lins och då blev ögat utan lins väldigt grönt, men när jag däremot testade en grön blev det jätteblått. Så min ögonfärg ändras hela tiden och är grå/blå/grön men bruna prickar i, så lite av varje.

Jag blev väldigt förälskad i det gröna linserna. Det var en jättefin grön, det är en ganska ovanlig ögonfärg och såg hur coolt ut som helst till mitt röda hår. Men sen ville jag ju ha den stora förändringen med bruna ögon. Jag tycker det är jättefint med ett par stora mörka bruna ögon och ha haft bruna linser innan.

Så...grönt eller brunt?



(Bilder lånade från Linda Hallströms blogg)

39 dagar.

Jaha då ligger man i hårdträning igen..

När man dricker varje dag, äter gott och inte rör på sig när man är ute och reser så har man lägga på sig några extra kilon. Jag skulle egentligen tagit tag i det direkt när jag kom hem men så blev det inte. Var inte jättemotiverad att börja gymma och sånt igen. Men nu när det faktiskt bärjar närman sig känner jag att jag inte har något val. Jag har börjat äta nyttigare och i onsdags tog jag min första spring runda.

Jag har sen dess haft sådan fruktansvärd träningsvärk att jag knappt kunnat gå de senaste dagarna. Därför gav jag mig ut igår igen för att se om jag kunde springa bort träningevärken, men det funkade inte riktigt som jag tänkt mig..

Mamma har alltid försökt få mig att följa med och springa men det har aldrig intresserat mig innan. Jag har alltid hatat tanken av att springa och när jag kom tillbaka svett och andfådd i onsdags sa mamma att det kommer bli som ett gift, du kommer inte kunna sluta när du väl börjat.

Hah, sure! tänkte jag. Men det kändes ritkigt bra när jag kom tillbaka igår och jag har redan planerat att springa imorgon igen. Nu jävlar!

Man måste ju som sagt bli redo för Kuta beach i september!

Nusa Dua

40 dagar.

Så fortsättning på mitt inlägg från igår.

En typsik kväll/natt i Kuta i bilder
Så efter att ha varit i surfshopen och fått lite mat i magen brukar vi dra hem och ta en snabb dusch, slänga på sig lite nya kläder och lite smink innan vi är redo för en natt i Kuta.

 

Kvällen börjar ALLTID på Alleycats. Där dricks det double-double och öl, spelas biljard, drick spel och snackas en hel del skit.

 

'

 

Det spelar ingen roll vilken dag i veckan eller om man pratat med någon innan, men man hittar nästan alltid någon man känner och kan hänga med där. Ett absolut favorit ställe!

 

 

Sen brukar vi dra vidare till Eikon, där kan det bli en shot eller kanske en öl innan we hit the dancefloor.

 

 

Är det inget folk på Eikon blir det ofta ett besök på Engine Room för lite djunglejuice eller en fishbowl.

 

 

Ett besök på Sky Graden gör vi nästan också alltid och även Surfer bar innan det är dags att dra hemmåt.

 

 

Men det händer ju även att man dra någsra stycken på efterfest och då brukar det sluta att man får sova på mattan i vardagsrummet.


41 dagar.

En vanlig dag i Kuta i bilder..
Vi är alltid uppe innan elva för då slutar de servera frukost på Tunjung. Sen tar vi moppen ner till stranden för att vi är för lata för att gå den lilla biten i värmen, plus att det är roligare att köra moppe!



Kuta Beach!


Är det fint väder steker vi i solen och badar såklart när vi behöver svalka oss. Medan man ligger där i solen och försöker få lite färg är väldigt roligt att titta på alla som försöker lära sig surfa för då får man sig ofta ett gott skratt.


Vi hälsar alltid på våra vänner Livräddarna och snackar lite skit. Det känns bra att vara nära vän med de som ska rädda än om man skulle drunka i vågorna på Kuta beach.


När vi tröttnat på att sola eller om det inte är jättefint väder brukar vi ändå hänga på stranden men då i skuggan uppe hos vår favorit försäljare Jeki.



Vi spelar ofta kort och lyssnar på skön musik



Äta bör man annars dör man! Så självklart stoppar vi oss en tallrik mie goreng eller lite padang food



Efter maten är det ju aldrig fel med en liten tupplur.



Glass och en lekstund med barnen sjävklart en dag på stranden


Det brukar bli en eller två öl i solnedgången innan vi lämnar stranden för dagen.


Då kör vi sen vidare till Freedom Shop och hänger med killarna tills shopen stänger.



Vi brukar käka kvällsmat på ett padang ställe jämte innan det är dags att åka tillbaka till hotellet för att göra sig redo för kvällen...

Fortsättning följer..

42 dagar.

Att sitta en hel dag på jobbet, i växeln, när telefonen ligger nere för att någon jävel i Helsingborg råkat dra av en kabel… Fy faan säger jag bara!

 

Det är ju sommar och då är det många kontor som har sommarstängt, därför är det inte speciellt mycket att göra på jobbet dessa veckor men det ringer ju ändå, lite grann i alla fall. Så jag känner mig behövd och det betyder att jag inte sitter här helt i onödan.

 

Men idag har som sagt telefonen legat nere hela dagen och så var det någon pucko som sa att telefonlinjen KANSKE skulle vara uppe igen 14.30, men antagligen skulle den ligga nere hele dagen. Men vilken förståndig människa som helst vet ju att de aldrig blir klara i tid när det gäller telefonlinjer och strömavbrott och sånt.

 

Så på grund av att denna människa sa att det kanske skulle bli fixat till eftermiddagen var jag tvungen att sitta kvar på kontoret hela dagen utan något att göra. Jag var uppe i arkivet en snabbis och sorterade in lite papper och det var faktiskt ganska skönt att kunna göra utan att det ringer hela tiden. Men det tog inte mer än en timme.

 

Som tur var så hade Malin varit förbi dagen innan med en hög med böcker åt mig så jag satt och läste hela dagen och lyckades läsa ut en bok på 250 sidor. En väldigt givande dag på jobbet!


43 dagar.


Jag ser väldigt mycket fram emot att få äta den indonesiska maten igen när vi kommer tillbaka till Bali. Jag älskar verkligen ris och de sista veckorna innan det var dags att åka hem åt jag det frukost, lunch, middag.

Det allra bästa är Padang food. Det finns små padang ställen nästan överallt i Kuta. De har som ett skyltfönster eller en disk full med olika tallrikar, formar och skålar fyllda med allt från kyckling, fisk, potatis, ägg, tempe, grönsaker och en massa goda såser. Så får man peka på vad man vill ha och oftast får man det i en liten pappersstrut med ris. Mina favorit saker är gult ris, ayam (kyckling) av någon sort, tempe (det är typ stekta sojabönskakor) i alla dess former, cap-cay (kokta grönsaker), "potatiskakor" och gärna ett halvt kokt ägg med någon röra på. Beställer jag allt detta blir det ioförsig en jättelunch så man får ta lite under olika tillfällen på dagen. Sen tycker jag det är mysigtas när man köper med sig det och sitter på golvet och äter det med händerna som riktiga locals. Det låter ganska snuskigt men jag gillar det.


Såhär ser det ofta ut, det ser inte jätteinbjudande ut men när man vet vad man ska välja är det stört gott!


Just padang food är också väldigt billigt. Efter att ha hängt på stranden en hel dag så brukade jag och Malin dra till Freedom surfshop och hänga med killarna där tills de stängde. Dít kom det alltid en liten gubbe på cykel som sålde mat. Av han kunde man köpa en liten strut med ris, lite nudlar, grönsaker och kyckling för 3000 ruphia vilket motsvarar ca 2 kr. Det var hur mysigt som helst att sitta där i surfshopen varje kväll och snacka skit och äta med killarna.



Freedom Surfshop


44 dagar.

Jaha i brist på annat..
Indo lexikon
Satu = Ett
Dua = Två
Tiga = Tre
Empat = Fyra
Lima = Fem
Enam = Sex
Tujuh = Sju
Delapan = Åtta
Sembilan = Nio
Sepuluh = Tio
Apa Kabar? = Hur mår du?
Siapa nama anda = Vad heter du?
Berapa umur anda = How old are you?
Apa? = Vad/Va?
Terima Kasih = Tack
Sama sama = Varsågod
Makan = Äta
Lapar = Hungrig
Berapa? = Hur mycket?
Jam berapa? = Vad är klockan?
Kan faktikst ganska mycket indonesiska men det är svårt att komma på ord och fraser bara så här. Men när jag är på Bali och lyssnar på folk som pratar indo så brukar jag försåt hyffsat bra vad de pratar om. jag tycker det är jätteroligt med språk och hoppas kunna bli ännu bättre på det. Men det är lättast att lära sig när man är där nere och kan använda det lilla man kan varje dag samtidigt som man hela tiden lär sig nytt!

45 dagar.

Jag är ett riktigt stort fan av serien So you think you can dance och följer nu säsong åtta slaviskt. Det är ganska lustigt att jag gillar det så mycket för jag är inte den männsikan som gillar att dansa, jag kan helt enkelt inte. Men drömmen är att kunna dansa som deltagarna i showen. Det är helt magiskt! Jag har väldigt många favorit rutiner och jag skulle kunna fylla bloggen med dom och det klippet här nedanför är en som jag aldrig glömmer. Jag får rysningar varje gång jag ser på det.

Storyn i den här rutinen är att tjejen är beroende och killen är själva beroendet. Jag tycker den är väldigt vacker och jag älskar den mörka känslan i det hela!


46 dagar.

Jag har glömt att gratulera en av mina bästa vänner Angelica som i torsdags fick en son!

 

Jag minns när jag fick reda på i vintras att hon var gravid. Jag satt på ett internetcafé i kuta och fick en smärre chock när jag läste mailet. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Min Angelica skulle ha barn till sommaren! Det tog ett bra tag för mig att smälta det hela och jag hoppas verkligen inte att Angelica tog illa vid sig av de känslor som först strömmade in när jag fick höra nyheten.

 

Idag tycker jag det är jätteroligt och mysigt att Angelica och Coffe har fått en liten William och jag kan inte vänta tills jag får träffa den lilla stjärnan.

 

Grattis Angelica och Christoffer!


47 dagar.

Who run the World?     GRILS!






Äääääntligen fredag så här kommer lite skön musik för helgen!

48 dagar.

Det viner i vinden idag, träden svajar, regnet har börjat droppa. Det är verkligen inget mysigt sommarregn, nej det ser riktigt rått ut utomhus.

Hej och välkommen hösten? Nej, men vart tog sommaren vägen? Än är det bara juli så jag trotsar vädret och går ändå i shorts. Jag ska ha på mig short varje dag tills 30 oktober!

 

Idag är egentligen en sån dag som är ganska skön att jobba, om här funnits något att göra och om jag inte varit så himla trött.

 

Såg ju nya Harry Potter igår med Malin. Jävlar vad bra den va! Jag måste nog säga att det var den bästa utav alla filmerna. Den var både rolig, spännande och sorlig. Alla i bio salongen var med på denna känslomässiga bergochdalbana genom filmen. Alla skrattade, många hoppade nog till i sin stol någon gång och för de flesta rann det kanske en och annan tår nerför kinden.

Jag rekommenderar verkligen alla att se den! Det är lite sorligt att det är slut nu men jag måste säga att jag har blivit sugen på att plöja igenom alla böckerna igen..



Vet att det är många tråkiga bilslösa inlägg men
skriver när jag sitter på jobbet och här är lite ont om bilder..


49 dagar.

Min vanliga skrivkramp är tillbaka och här finns inget att göra på jobbet. Det känns rätt skönt att solen inte skiner idag. Synd för alla som har semester, men det känns lite bättre att sitta här i receptionen när solen inte strålar utanför fönstret.

 

Jag läste även ut min bok, Liza Marklunds Gömda nyss så jag antar att jag får gå upp och se om inte där finns något mer man kan läsa.

 

Ikväll ska jag och Malin gå och se den sista Harry Potter filmen i 3D. Har hört att den ska vara väldigt bra men det känns lite sorligt att det är slut nu. Man har ju växt upp med böckerna och filmerna och nu tar det stopp. Eftersom jag läst alla böckerna vet man vad som händer i filmerna men det ska ändå bli spännande att se den sista ikväll.




50 dagar.

Igår var jag hos Molly och hjälpte henne med sitt visum till Bali, det fick mig att tänka tillbaka på när vi bokade vår förra resa. Det slog mig även att jag nog inte riktigt förstått att vi snart ska tillbaka. Det var mindre än fem månader sen vi kom hem från vår Bali och nu är vi snart där igen. Jag har längtat så kopiöst mycket och det är idag exakt 50 dagar kvar. Tiden flyger iväg, veckorna går jättefort, snart är vi där!



Lagom sliten och fruse i köpenhamn i väntan på tåget hem efter att ha väntat på vårt bagage i flera timmar.

Jag hoppas att Malin kommer trivas där lika mycket som jag och Molly gör. Malin är väldigt taggad. Bara hon inte blir besviken, men hur skulle hon kunna bli det? Jag vet att jag hade samma tankar när jag och Molly åkte förra gången, men det slutade ju bra. Mer än bra skulle jag vilja säga! Molly blev ju lika förälskad i Bali och dess folk som jag.

 

Jag vet inte varför jag blir orolig ibland, är säker på att Malin kommer älska Bali.

Men kommer det bli samma sak med en extra Malin, Nita och alla andra som ska kommer och hälsa på? Jo, ju fler desto bättre hoppas jag på!

1  s e p t e m b e r


51 dagar.

Har glömt att skriva att jag fått tillbaka mitt pass med ett nytt fint visum som låter mig vara i Indonesien i 60 dagar. S w e e t ! Nu är det bara en reseförsäkring som ska fixas och jag behöver lite mer pengar på kontot sen är jag redo att sticka!

Måste ta tag i att städa och tvätta min bil så jag kan lägga ut den på blocket för den måste bort innan jag åker! Får försöka hinna med det i veckan eller till helgen kanske. Någon som vill köpa en Skoda fabia -00 för ca 25 000?

Har inte mycket mer att skriva. Sitter på jobbet och här är så lugnt så jag har hittat Liza Marklunds Gömda i en bokhylla i matsalen som jag förtillfället läser när här inte finns något att göra.. dryyygt!

52 dagar.

Bakis bakis bakis... Har legat i sängen hela dagen.
Uppdaterar något roligare imorgon när jag vaknat till liv igen...

53 dagar.

Så idag konfirmerade lilsyrrans sig. Jag har inte varit i kyrkan sen Anton konfirmerade sig så det är ett X antal år sedan. Det var faktiskt ganska mysigt i kyrkan, de sjöng fina sånger och hade ett litet rollspel. Men det jag vill skriva var att jag fick uppdraget att göra Alvas frisyr och känner att jag måste lägga ut en bild på min skapelse då jag blev väldigt väldigt nöjd!


Inga jättebra bilder på frisyren men hon var iallfall snyggast av alla konfrimander.


54 dagar.

Jag saknar min indofamilj . Jag saknar Mansur . Jag saknar solnedgången . Jag saknar Lara . Jag saknar Malolo . Jag saknar till och med den tjocka parkeringsvakten vid stranden som alltid försöker få oss att betala parkeringen . Jag saknar mum . Jag saknar mina vänner . Jag saknar Freedom shop . Jag saknar beach boysen . Jag saknar Poppies II . Jag saknar livräddarna . Jag saknar Mj . Jag saknar värmen . Jag saknar maten . Jag saknar att äta med händerna . Jag saknar Dedi . Jag saknar Tunjung . Jag saknar språket . Jag saknar Bintang . Jag saknar Benasari . Jag saknar Double-double . Jag saknar Eikon . Jag saknar Obama . Jag saknar Alleycats . Jag saknar freeflow på Skygarden . Jag saknar Herman . Jag saknar Priiikiteew . Jag saknar Sayang . Jag saknar vårt massage ställe . Jag saknar Jeki . Jag saknar våra lunchställen på stranden . Jag saknar ägg och tomat jaffels . Jag saknar Ayu . Jag saknar tempe . Jag saknar Surfer bar . Jag saknar Fudin . Jag saknar Cirkel-K . Jag saknar Echo . Jag saknar poolparty . Jag saknar Blacky . Jag saknar resturangen utanför hotellet . Jag saknar Angus . Jag saknar Benchongs . Jag saknar tattuerarna . Jag saknar Beny . Jag saknar Legian . Jag saknar Ivana . Jag saknar Keceng . Jag saknar vitt ris . Jag saknar gult ris . Jag saknar Febri . Jag saknar förfester i Sumbawa shopen . Jag saknar Rudys . Jag saknar Jerry . Jag saknar cheese naan . Jag saknar Charlie . Jag saknar att titta på nybörjare som gör bort sig på surfbrädor . Jag saknar Jeffery . Jag saknar att köra mot enkelriktat . Jag saknar din lilla gubben som kommer på kvällarna med sin cykel och säljer mat vid Freedom shop . Jag saknar Joe . Jag saknar surfshop-häng . Jag saknar Smily . Jag saknar Indian Curry House . Jag saknar Baby . Jag saknar Engine Room . Jag saknar vårt internet cafe . Jag saknar Sexy rumpa . Jag saknar skitiga Kuta Beach . Jag saknar Wayan Jiggy-Jig . Jag saknar Djungle juice . Jag saknar resten av the staff på Tunjung . Jag saknar Ekka . Jag saknar Max! . Jag saknar Blondie . Jag saknar potatis kakorna . Jag saknar Wayan . Jag saknar att köra moppe . Jag saknar Bögen . Jag saknar padang food . Jag saknar knubbisen . Jag saknar den lilla . Jag saknar bananapancakes . Jag saknar han som vi inte ritkigt vet vad han heter . Jag saknar försäljaren "Rumpa" . Jag saknar Java van Opera . Jag saknar Fire in the Whole . Jag saknar trafiken . Jag saknar Agus . Jag saknar The old man med nakna tjejer på kepsen . Jag saknar Aussie (inte landet) . Jag saknar galna utenätter . Jag saknar... BALI!


55 dagar.

Varför går tiden så sakta när man väntar på något roligt? Varför går tiden så sakta när man tittar på klockan hela tiden? Varför går tiden så sakta över huvud taget?

 

Gillar inte talesättet ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Jag avskyr att vänta och alltid tycker att jag behöver vänta för länge.

 

Just nu väntar jag på att tiden ska gå... Jag väntar på att få min timmes lunch, sen kommer jag vänta på att få gå hem. Jag väntar på att mina åtta veckor med jobb ska vara slut. Jag väntar på att det ska bli den 1 september.

 

När den 1 september kommit och vi väl landat på Bali då ska jag sluta vänta! Då kommer allting bli tvärtom. Jag kommer titta på klockan och hoppas att tiden kunde gå lite lite saktare. Jag kommer undra varför dagarna flyger iväg när man har roligt och jag kommer fasa för den dagen då vi måste lämna paradiset.

 

Men sådant är livet. Det är inte första gången jag jonglerar med dessa känslor så jag vet precis hur sakta eller fort tiden går och hur jag kommer känna. Men ändå ställer jag mig dessa frågor varje gång..


56 dagar.

Har ni lekt kontor någon gång när ni var små? För inte var det väl bara jag och min kompis Tilde som gjorde det? Vi hade våra egna kontor, vi gjorde våra egna datorer, fyllde pärmar med blanka eller nedklottrade papper och hade telefoner som det hela tiden ringde på.

 

 Om någon skulle fråga mig vad det är jag gör som receptionist skulle jag nog fråga denna om hon/han någonsin lekt kontor när de var små. Jag har ett eget skrivbord med min egen dator som jag knappar på varje dag. Jag har min telefon, ja till och med ett eget headset som det ringer i varje dag. Jag skannar, faxar, mailar och sorterar in papper i olika pärmar hela dagen. Jag lever den perfekta kontorsleken som man lekte när man var liten.

 

Många hade nog en önskan att få känna sig viktiga och jobba på kontor när det var små, jag ville i alla fall det. Men nu när jag sitter här kan jag inte riktigt förstå det roliga i att leken. När man blir äldre förvandlades den drömmen till en mardröm. Att sitta instängd hela dagarna framför en dator och knappa in siffror och jobba fem dagar i veckan 8-17, samma rutiner varje dag. Okej vissa kanske tycker det är skönt att ha sina rutiner men jag är inte en av dem, jag gillar att ta dagen som den kommer. Jag vill ha ett jobb med olika arbetstider, vissa dagar har man lite sovmorgon och vissa dagar slutar man tidigare. Jag vill ha ett jobb där det händer saker, inte samma sak varje dag. Fakturor, kvittenser, lunch, sortera papper, fakturor, posta posten och slut för dagen. Fakturor, kvittenser, lunch, sortera papper, fakturor, posta posten och slut för dagen… ja ni fattar.

 

Jag gillar det egentligen inte alls men ändå hatar jag inte det. Det funkar som ett tillfälligt jobb bara jag vet att jag inte blir fast här. Att veta att jag tjänar goa pengar gör det också lite lättare att gå upp varje morgon, samtidigt som jag räknar ner dagarna tills jag äntligen blir arbetslös igen och få ge mig ut i världen!


57 dagar.

Igår vad jag duktig och tog tag i det här med att söka visum! Malin ville ha hjälp med att fylla i sitt så kom hit igår och vi gjorde det tillsammans. Självklart ska dessa formlulär alltid vara krångliga och även om det var mindre än ett år sedan jag gjorde det sist var det ganska många frågetecken.
Men Malin ringde ambassaden idag och rätade ut alla åt oss. Så imorgon ska jag bara skicka in pengarna och sen posta det. Förhoppningsvis kommer det tillbaka om någon vecka med ett fin fint visum på 60 dagar till Indonesien!

58 dagar.

Läste igår i min dagbok och hittade några sidor som fick det att pirra i min mage och hela jag blev varm av lycka. Jag tänkte faktiskt att jag skulle lägga upp det här.

Tisdag 22 mars 2011

Hur underbart var det inte att vaknar upp på Bali imorse?!? Solen sken och killarna kom med frukost. Men efter att ha lämnat tvätt, köpt lite solkräm och suttit vid internet öser nu regnet ner. Hej och välkommen tillbaka till Bali?

Men dagen igår var jättelyckad. Alla blev överraskade och väldigt glada att se oss. Redan i taxin från flygplatsen köde vi förbi vår favorit försäljare, ruma-tjejen. Hon såg oss i taxin och bara gapade och vinkade, jätteglad.
Sen var det Obamas tur. Vi smsade och kollade om han var på stranden och drack bintang åt oss som han lovat kvällen innan, och det var han. Så vi smög oss ner och han fick en smärre chock. Han bara gapade han också. Pekade förvånat och började tillslut skratta. Sen kom Ayu jätteglad och slängde sig i famnen på min och Malin.
Alla var glada att ha oss tillbaka.

Vi gick och hälsade på några av livräddarna och även de va väldigt förvånade men glada över att ha oss tillbaka.
Efter ett tag kom Herman ner till stranden. Han förstod först inte ritkigt vad det var han såg när han såg oss. Han var tvungen att ta av sig solglasögonen innan han bara började skratta och kom och kramade om oss...


Några dagar senare skriver jag att vi inte lyckades överraska fler, det spreds ganska snabbt att vi var tillbaka men det värmer i hjärtat när jag tänker tillbaka på hur de reagerade över att vi var tillbaka. Ä k t a   K ä r l e k .
Jag kan fortfarande se allas förvånade miner och höra deras fnitter när de förstod att vi inte alls flugit till Thailand utan kommit tillbaka hem. Ja det framgår inte här men medan vi väntade på vårt plan tillbaka till Bali så ringde vi runt lite och lurade i folk att vi va på väg till Thailand istället.

Can't wait to come back home..

59 dagar.

Om någon okänd människa skulle hamna på min blogg tänkte jag att det kunde vara bra med en lite presentation av mig själv.

 


Mitt namn är Amanda, men om jag varit en pojke så hade mamma och pappa döpt mig till Victor. Victor Borgström. Jag föddes en dag i april samma år som Berlin muren föll. Om det var fint väder den dagen vet jag inte. Inte heller om jag var tidig eller sen. Antagligen var jag precis i tid men fick vänta på att alla andra skulle bli klara för så brukar det alltid bli. Tidig är något som jag nästan alltid är, trots att jag ofta försöker komma fashionabelt sent. Att vänta är något av det värsta jag vet. Vänta på bussen, vänta på att riset ska koka klart, vänta på att klockan så gå lite lite fortare..



Jag bor fortfarande hemma med min mamma, pappa, tre yngre syskon, en hund och två katter. Egentligen tröttnade jag på att bo hemma för fem år sedan men än så länge har jag valt att lägga mina pengar på annat än på ett eget ställe. Så jag antar att jag får skylla mig själv.

 


I sommar jobbar jag fem dagar i veckan från kl 8-17 som receptionist. Inte precis drömjobbet, men vad gör man inte för att stödja sina intressen. Annars brukar jag jobba som vikarie på olika förskolor runt om i kommunen. Det är ett jobb som jag verkligen gillar men som inte riktigt funkar i längden då mitt allra största intresse är att RESA.


Mitt kontor och min bästa vän under denna sommaren.


Sen jag tog studenten för tre år sedan har jag hunnit med ganska mycket. Jag jobbade två år med kossor och får plus att jag under den tiden gjorde min första backpackingresa till Asien. På fyra och en halv månad avklarade vi Thailand, Laos, Bali, Malaysia, Singapore och sen Bali igen. Väl hemma igen jobbade jag några månader tills jag blev arbetslös. Med pengar kvar på kontot från förra resan lämnade jag Sverige igen. Den här gången fem månader i Thailand, Bali och Australien. Jag gillar att bo i min ryggsäck, eller rättare sagt så älskar jag det! Det finns inget bättre än att vara ute och resa. Se vackra platser, spännande äventyr och träffa nya roliga människor.


Jag träffade ett skönt gäng tjejer på min första resa som jag firade thailändsky nyår med tillsammans med några ungar på hotellet.


Efter att ha besökt Bali fyra gånger under loppet av ett år kan jag ganska så säkert säga att jag hittat mitt favorit ställe i världen, än så länge. Jag tror egentligen att jag föddes i fel land. Amanda och Sverige är ingen bra kombination. Det kanske är fel att säga så eftersom Sverige är ett sådant bra och tryggt land men jag trivs helt enkelt inte här. Det är mycket därför jag inte skaffat egen lägenhet än, jag vill inte fastna här.

 


När jag inte jobbar eller ligger hemma på soffan, pillar mig i naveln och kollar på alla tv-serier som finns så kan det ibland bli ganska svårt att hitta mig. Jag kan befinna mig var som helst i världen.. men oftast hittar ni mig nog på Bali.


My Bali Family ♥


Jag hade tänkt hålla den här texten ganska kort, men jag känner att jag misslyckats. Har ni läst ända hit så tacka jag dig allra hjärtligast och hoppas att du nu vet lite mer om mig. Jag vet att ni inte är så många som tittar in här dagligen men undrar du något är det bara att fråga. Jag älskar nämligen kommentarer, så tveka inte, skriv gärna en rad eller två. Det blir roligare att fortsätta då.


60 dagar.

Usch jag är på så jävla konstigt humör.. Jag borde vara glad, det är äntligen helg och jag har haft en toppen vecka! Men allt känns bara trist! Jag är inte sugen på att göra något men alldeles för uttråkad för att bara ligga hemma.
Vill komma iväg, vill åka nu! Men måste hålla ut 60 dagar.
Snälla ta mig härifrån, är så trött på detta ställe!



Igår var jag högst upp. Imorgon är jag nedanför
Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd
Jag vill känna mer, Se mer än jag ser.

61 dagar.

Äääääääntligen helg!



Jag är helt slut men det har varit en ritkigt bra vecka med festival, Coldplay och Bali biljett! Idag är det exakt två månader kvar tills vi åker. Jag minns hur fort det gick förra gången! Nu när jag jobbar varje dag hoppas jag att dagarna kommer gå extra fort! Sen när jag slutar jobba så är det två veckor kvar och sen sticker vi!!

Men fortfarande lite förberedelser kvar som måste göras, eller ja det är mest att jag behöver söka ett två månaders visum och sen få ihop alla pengarna jag behöver genom att sälja bilen och leva snålt i sommar. Men det är det värt!

Hade en massa bra ideer igår till roligare inlägg men va för trött för att skriva och nu har jag glömt bort allt så det blir bara detta idag.


En till skakig Daniel Adams-Ray video från WTAI, min nya kärlek.

RSS 2.0