74 dagar.
Oj vad jag saknar allt idag, eller ja det är ju ioförsig som varje dag...
Men någon jag saknar extra mycket är my little man, Mansur. Han är så underbar och jag längtar tills jag får krama honom igen, min lillebror. Bara av att tänka på honom så blir jag på bättre humör. Denna otroligt söta lilla 16-åringen har satt djupa spår i mitt hjärta. Det var nog han av alla som det va jobbigast att lämna när vi åkte vidare till Australien.
Han har ett leende som kan lysa upp ett helt rum och han finns alltid där när man behöver honom. Om han bara hade varit fem år äldre.. Haha! Men nu är han inte det och jag älskar honom som en bror. Han är alltid sprallig och glad och det går inte att ha en tråkig stund med honom. Han blev verkligen min lilla favorit där nere. Han va alltid i huset när jag och Malin kom och hälsade på medan de andra killarna visste man aldrig riktigt vart de höll hus. Jag kan som sagt inte vänta tills jag kommer tillbaka och få se hans leende.
Man en tidig morgon på surftrip till Keramas.
Cutest bencong in Kuta
Kommentarer
Trackback
