Beslutsångest?
Snart är det höst och då är det många beslut som ska tas.
Mitt nuvarande jobb kommer ta slut och i oktober kommer jag stå där arbetslös, så vad ska jag göra i höst? Jag har ju tänkt resa till Australien och Bali efter nyår tillsammans med Wicktor som jag träffade på min förra resa. Men ska jag då gå hemma hela hösten och inte göra någonting? Det känns inte som om det blir lätt att hitta ett jobb, för vem vill anställa någon som bara kan jobba i två månader?
Här om dagen pratade jag med Dedi på skype. Det va väldigt längesen jag hörde något från honom så det va jättekul att få se och höra honom igen och han verkade lika glad att få prata med mig. Men när vi pratat klart fick jag akut Bali längtan. Jag ville åka tillbaka till Bali direkt och vill egentligen fortfarande det, bara komma iväg så fort som möjligt.
Problemet har ju varit att jag inte har haft någon att åka med. Men så hände det konstigaste igår, genom facebook fick jag kontakt med en tjej som jag inte träffat på år och dar. Egentligen har vi aldrig varit så nära vänner utan bara umgåtts genom en gemensam kompis. Det visade sig iallafall att vi har ungefär samma reseplan, vi vill till samma ställen och båda kan och vill åka iväg så fort som möjligt. Så vi ska försöka träffas och kolla lite på resplanen. Men vill jag verkligen åka med henne? Inget illa ment mot henne men det har kommit upp lite andra saker.
Till exempel, jag är gryyymt sugen på att åka skidor och jag och Ellen snackade igår om att dra iväg över nyår ett stort gäng. Fick även ett sms med samma fråga om vi va sugna på att hänga med en weekend till Sälen.
Nyår på skidor tillsammans med goda vänner eller nyår på Bali?
Så mycket som jag längtar tillbaka till mitt paradis så känns det väldigt konstigt att jag ska ha beslutsångest över en jäkla helg i Sälen. Men det har hänt så mycket i sommar som jag tror gör att jag känner att det kanske hade varit bra att tillbringa hösten i Sverige och se vad som händer.
Men att gå hemma arbetslös hela hösten eller att ligga på en strand, lära sig surfa, festa med nya vänner?
Det känns som om beslutet borde vara lätt men varför dras jag åt två så olika håll?
Jag måste försöka reda upp det här snarast så fortsättning följer...
Gili Trawangan
Det finns tre Gili öar. Gili Meno, Gili Air och min favorit, Gili Trawangan. Gili T är den största utav de tre öarna som tillhör den indonesiska ön Lombok. På Gili öarna finns inga mopeder eller bilar, endas häst och vagn och cyklar. Där finns inte heller några poliser vilket gör att det är tillåtet att stoppa i sig det mesta. Bland annat Magic mushrooms och marijuana intas och säljs väldigt öppet överallt på dessa öarna. Så folket som bor där har en ganska soft syn på livet.
Jag va på Gili T två gånger under mina fyra månader i Asien. Jag blev helt kär i ön vid första besöket och kände mig inte klar när jag åkte därifrån. Kände att jag va tvungen att åka tillbaka så det gjorde jag. Men jag tänkte jag skulle skriva lite om mitt första besök där. Jag har mycket att berätta så mitt Gili besök kommer delas upp i många inlägg. Men nu börjar vi från början.
Jag och Li hade brutit oss loss från killarna som helt vägrade att följa med oss till Bali. Vi hade vart lite mindre än en vecka på Bali när vi bestämde oss för att testa Gili öarna som vi hört så mycket bra om. Jag har för mig att det tog ca 2 timmar med speedboat från Bali.
Vi gled med båten genom det kristallklara turkosa vattnet direkt in på den kritvita stranden och hoppade i land med vår packning. På stranden stod det rätt många "hotellraggare" som slogs om oss för att vi skulle bo på deras hotell. Vi ignorerade dom och bestämde oss för att gå en bit in mot "centrum" för att se om vi kunde hitta något bra hotell. Fler "hotellraggare" cyklade upp jämte oss och tyckte vi skulle vända om och bo hos dom istället. Vi hade egentligen ingen aning om vart vi skulle ta vägen men Li hade en känsla att vi gick åt rätt håll så vi fortsatte att gå. Så cyklade Jous upp jämte oss att han hade billiga rum på sitt hotell som låg i den riktningen vi gick. Vi kom överens att vi lika gärna kunde ta en titt, det började bli väldigt varmt att gå med de tunga väskorna på ryggen när solen stod så högt på himlen och värmen hettade.
Jous förklarade att hans hotell var det bästa, för endast 100 000 ruphia (ca 80kr då) så skulle vi få fläkt, varmvatten, gratis internet och frukost. Han berättade även att det bodde en massa svenskar på hotellet som han trodde vi skulle komma bra överens med. Väl framme visade han oss rummen för 100 000 och ja, det va kanske inte riktigt vad han lovat, det va en "skrubb" med en madrass på golvet och gemensam dusch och toalett. Det va inte super fräscht och vi kände att vi kunde nog hitta bättre så vi tvekade lite och då berättade han att de hade ett rum till han kunde visa oss. Han berättade att det låg granne med våra "vänner" svenskarna. Det va ett helt okej rum med egen toa & dusch, en liten tv med dvd, en garderob, en stor säng och en fläkt så vi slog till. Väl hemmastadda i rummet märkte vi att fläkten knappt funkade och att varmvattnet som han lova egentligen va kallt saltvatten. Men det va skit samma, vi hade tak över huvudet och va alldeles för trötta för att orka gnälla och sen hade vi ju hamnat jämte världens bästa grannar. Frida, Maria och Josefine, tre underbara tjejer som verkligen gjorde Baliresan sjukt minnesvärd. De hade redan varit där en eller två nätter när vi kom så de lovade att visa oss vad ön gick för. På kvällen gick vi alla ut och käkade tillsammans och eftersom de skulle ut och snorkla dagen efter blev det en lugn kväll. Jag och Li va taggade för stranden dagen efter och somnade gott i hopp om en grym morgondag!
Jag orkar inte slänga ihop några bilder till det här inlägget. Bilderna jag har gör egentligen inte ön rättvisa men det minnet jag har från första dagen. Men googla Gili Trawangan så är det verkligen så fint som de flesta bilder som kommer upp. Mitt paradis!
PONG
PONG.
Han går egentligen inte beskriva med ord men jag ska försöka. Han är en inte allt för lång, väldigt smal och en störtskön snubbe. Senast jag såg honom hade han långt hår, ett getskägg (tror jag det kallas) och percing i läppen. Verkligen ingen skönhet men vilken personlighet denna människa har. Han är lite smått galen och han äger sin egen bar, Office bar. Han öppnade den baren för att han va trött på all techno som spelades i alla andra barer. I sin egen bar spelas bara ROCK i alla dess former, nästan inget annat är tillåtet.
Första kvällen på Koh tao hamnade vi i hans bar och sen hängde vi där varje kväll resten av besöket på Koh tao. När vi va där så brukade oftast Pong själv vara med och dricka och festa även om han jobbar. Jag minns inte vilken kväll det va men en kväll spårade det ut en liten aning. Helt plöstligt stod Björn bakom baren och Pong satt vi sidan om och lät Björn göra drinkar. Han hällde upp så mycket sprit han tyckte såg bra ut och serverade. Pong är väldigt givmild på det sättet eller om man kanske ska kalla det serviceminded. Bjuder han lite minns man det och kommer tillbaka. Jag har ju själv fallit för det eftersom han alltid bjuder på någon/några chang under kvällen.
När jag va på Koh tao andra gången blev jag väldigt glad att han minndes mig faktiskt. Och liksom förra gången hängde jag i Office bar nästa varje kväll, ville inte Anton och Peter dra ut så kunde jag gå dit. Där hittade jag ofta Emma-Ida, vi satt alltid på en frysbox vid sidan om bardisken och drack och pratade med Pong och alla andra. Det va väldigt mysigt och trevligt och jag längtar tills jag får åka dit igen!
