Amanda på Resa -

6 dagar.

Jag är verkligen i stort behov av massage! Det ska bli så skönt att komma till Bali och kunna unna sig en riktigt go massage för 45 kr. Vi har ett speciellt ställe på poppies 2 som vi alltid går till.

Första gången jag gick dit gjorde jag en body scrub och då får man 30 minuters massage först och sen scrubar de en i 30 min. Det visste jag inte när jag kom dit så jag förväntade mig ingen massage alls men jag la mig på bordet och hon började knäcka min rygg. Det knakade så mycket i den att min massör blev lite ställd, men jag förklarade att det kan låta så ibland . Sen satte hon igång och börja knåda min rygg och herregud va skönt det var. Jag fick rysningar och ville verkligen inte att det skulle ta slut. men eftersom jag beställt body scrub så gjorde det ju tyvärr det. Men resten av gångerna jag gick det försökte jag alltid få samma tjej...

2011-08-25 @ 11:11:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

20 dagar.

Imorse fanns det ett avsnitt av Livräddarna på Bondi Beach - Bali inspelat till mig. Så jag hade en lite mysig frukostsund för mig själv framför tvn med Livräddarna. Det var nästan så jag fick en liten tår i ögat när jag såg Eka på tvn.

Vi lärde ju känna ett gäng livräddare när vi var där föra gången. Vi hade alltid en pratstund med dom varje dag, även när de bytte plats och vi fick gå i 20 minuter för att träffa dom. Men de är nog de ända som jag inte har haft någon kontakt med alls sen vi lämnade Bali. Jag har inte någon utav dom på facebook eller några telefonnummer så de har inte en aning att vi snart kommer. Därför är det väldigt roligt att kunna se dom på tv ibland, även om det var längesen det spelades in är det samma goa killar som håller koll på Kuta beach.

Jag behöver egentligen inte skriva att jag längtar för det borde alla förstått nu. Men jag kom på idag att jag nog aldrig känt såhär innan. Inför förra resan längtade jag inte såhär mycket, eller inte på samma sätt. Det är riktigt plågsamt nu att sitta på jobbet och inte ha något att göra för det ända jag kan tänka på är Bali. Men tre arbetsdagar kvar sen slipper jag i alla fall den skiten...

2011-08-11 @ 19:19:10 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

22 dagar.

Så här skrev jag i min dagbok den 16 mars 2011

Idag var det upp tidigt för 8.30 blev vi upphämtade i Byron för SKYDIVING!!! Väldigt nervösa blev vi upplockade utanför turistbyrån där vi bokat det hela dagen innan. De körde oss till fallkskärmsklubben under tiden som vi fick fylla i en massa papper. Sen gick allt väldigt fort.

Några minuter senare hade vi uppgraderat oss från 11000 ft till 14000 ft, vi hade våra overaller och selar på oss och fick en genomgång på hu vi skulle göra när vi hoppade ut ur planet och när vi landade. Sen satt vi helt plötsligt i planet.

Vi släppte först en tjej på 9000 ft innan vi fortsatte uppåt och killen jag skulle hoppa med sa att vi var först ut på 14000 ft. Då blev jag nervös när vi flyttade ner till golvet och han började spänna fast sig i mig.

Helt plötsligt lös lampan att vi hade en mile kvar och han gick igenom allt med mig igen.

En halv mile kvar, på med glasögonen. Den gröna lampan började lysa, dörren öppnades, han visar mig sin "klocka" och säger att vi nu är lite över 14000 ft.

Sen till det läskigaste, händerna på selen och ut med benen. Jag hängde utanför planet i långa 3 sekunder innan vi han puttade ut oss från planet.

Luften var kall där uppe och allt snurrade. Vi föll snabbt, så snabbt att det var svårt att andas men gud vad häftigt det va! Jag hade en hel minuts fritt fall, det är väldigt svårt att beskriva känslan att falla fritt men det var helt otroligt.

Han fällde ut fallskärmen, lättade lite på min sele och vi gled genom luften. Jag hade fullt upp med att kolla på utskickten när han gav mig remmarna, lät mig styra och sa "welcome to my office", så klockrent!

Efter ett tag tog han remmarna igen och vi gjorde några hårda svängar och snurrade runt runt, hur kul som helst!

Men helt plötsligt var det upp med benen för landning och sen satt jag med rumpan på marken igen. Allt gick så väldigt fort men jag älskade verkligen känslan att falla och glida runt fritt upp i luften.

Det är defenitivt något jag skulle kunna tänka mig att göra igen men jag vet inte om jag vill lägga pengar på det. Det är dyrt och nu har jag ju faktiskt gjort det en gång så nu kan jag kryssa av det på "listan"

2011-08-09 @ 19:08:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

23 dagar.

It's On When It's On.. Det är Rip Curls slogan för deras årliga Rip Curl Cup Padang Padang.

Jag följde denna tävlingen över internet förra året också men då kom den faktiskt aldrig igång. De har en väntperiod på ungefär en månad där de väntar på dagen med de perfekta vågorna. I år startade tävlingen 10 juli och skulle slutat 14 augusti. Men idag var den On och det var så bra vågor att de kunde köra alla omgångar.

Här är ett klipp på när min kompis, Dedi Gun, som jag inte ens fattat skulle vara med i stora tävlingen surfade. Han fick tyvärr inte speciellt bra poäng och slogs ut direkt.

Vinnaren blev tillslut Lee Wilson. Jag tycker det är jättekul att kolla på surftävlingar och folk som surfar överhuvudtaget. Det ser så hälrigt ut och jag önskar att jag också kunde. Men jag har försökt en gång på Kuta och det var verkligen inget för mig. Man måste ha tålamod och försöka, försöka, försöka. Jag fick brädan i huvudet och hade sand överallt efter en timme och då kände jag att det var dags att ge upp. Men jag nöjer mig med att titta på denna häftiga sport även om det hade varit häftigt att själv kunna ta en våg någon dag.

2011-08-08 @ 14:15:52 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

30 dagar.

Jag har alltid varit den blyga tysta tjejen som inte dragit åt sig speciellt mycket uppmärksamhet. Jag har alltid varit rädd för att prata med främmande människor och haft lite telefonskräck. Ni vet som när man blev tillräckligt gammal för att ringa och boka tid hos frisören eller doktorn själv. Det var det värsta jag visste och struntade heller i att klippa mig än att ringa. Ibland var jag tvungen att samla mod i flera dagar för att ringa ett sånt samtal.

Jag har inte haft världens bästa självförtroende när jag var yngre. Under skoltiden hade jag mina vänner som jag alltid umgicks med och hade kanske lite svårt att skaffa nya på grund av min blyghet…

Men så hände något, det var dags att välja gymnasium och jag valde Munkagårdsgymnasiet i Tvååker där jag inte kände en kotte. Jag skulle bo på internat och var tvungen att lära känna nya vänner.

Mitt självförtroende var fortfarande inte på topp och jag vet att jag alltid fasade för de veckor vi skulle ut och ha praktik. När vi gjorde arrangemang och buketter på skolan var jag alltid väldigt självkritisk och nu skulle jag behöva stå framför en kund och binda en bukett. Det ska gå snabbt och kunden måste såklart bli nöjd. Jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt och det är antagligen därför jag inte jobbar som florist idag. Men jag tror det var under mina tre år på Munka som jag började förändras.

Efter gymnasiet fick jag jobb i ett callcenter, jag vet jag med min telefonskräck skulle sitta i ett callcenter och ringa folk hela dagarna. Jag tyckte det var väldigt jobbigt i början men kom över det efter ett tag. När jag senare fick mer ansvar inom företaget slutade jag svara i telefon och min telefonskräck kom tillbaka men inte i samma fulla styrka som innan.

Efter lite mer än ett år på detta företag så hade jag sparat ihop pengar till min första backpacker resa till Asien. Det var killarna från mitt gamla barndomsgäng som jag skulle åka med så jag kände mig trygg tills jag fick reda på att Li också skulle med. Vi hade vart bästisar och gått på samma dagis som små men tappat kontakten. Jag blev osäker på mig själv och jag visste inte riktigt hur jag skulle känna inför detta. Men allt gick jättebra och vi hade fyra underbara månader allihopa och det var verkligen kul att få lära känna Li på nytt.

Efter de fyra månaderna märkte jag själv att jag förändrats. Jag kände att jag växt som person och blivit mer självsäker. Att jag tog steget och gjorde min andra resa ett halvår senare med Malin som jag bara umgåtts med genom en annan kompis under en sommar. Det tycker jag visar hur mycket säkrare jag blivit i mig själv. Det är klart jag var lite rädd för hur det skulle gå, jag menar vi kände ju egentligen inte varandra speciellt bra och nu skulle vi leva och bo med varandra i fem månader. Men även denna historia slutade lyckligt. Det är klart att vi hade jobbiga dagar under resan där man kanske önskade för tillfället att man valt att resa med någon annan. Men jag är väldigt glad att jag gjorde resan med Malin, vi har idag så många roliga minnen tillsammans och ska ju snart ge oss iväg igen.

Men meningen med det här inlägget var att skriva hur mycket man växer som människa när man är ute och reser. Man tvingas till att klara sig själv och lära känna nya människor.

Idag är det inte bara jag som märker det utan vänner och familj har även påpekat hur jag förändrats. Jag tar för mycket mer nu och speciellt min farmor och farfar säger att jag pratar mycket mer. Jag mognat och själv känner jag mig gladare, även om jag har mina dåliga dagar när längtan blir för stor. Men jag har även fått mycket bättre självförtroende. Vissa ser mig kanske fortfarande som den tysta och blyga, men då ha de inte sett hur jag var innan. Sen anser jag att alla behöver ju inte så i centrum hela tiden. Jag klarar mig bra på kanten som den starka, men tysta typen. Huvudsaken är att jag mår bra med mig själv!

2011-08-01 @ 12:47:00 Permalink Resor Kommentarer (1) Trackbacks ()

33 dagar.

Idag blir det ännu mer poolparty i bloggen, för att idag och imorgon ska Rövgänget ha reunion!

När vi kom till Bali träffade vi ganska snabbt detta gäng svenskar, fast det kanske inte är så konstigt eftersom vi bodde på samma hotell. Men vi började umgås och märkte att vi hade väldigt kul tillsammans.

Med tre underbara tjejer från huvudstaden, tre sköna killar från Ängelholm, fem galna killar från Örebro och så klart två snyggingar från Halmstad utgjorde vi ett riktigt bra rövgäng!
Tyvärr hittade jag inga bilder på tjejerna men det kommer efter helgen!

Tyvärr splittrades vi ganska snabbt då tjejerna antingen drog vidare till Australien eller hem till huvudstaden. Vi andra höll ihop ett tag till och åkte till Gili öarna och njöt av dess ”lugn” innan vårt rövgäng blev ännu mindre och tillslut var det bara jag och Malin kvar.

På något konstigt vis lyckades vi dock springa in i en lite del av gänget en kväll i Airlie Beach, Australien. Helt oväntat stod Linus nedanför trappa på det hostel vi precis checkat in på. Därefter märkte vi snabbt att även Victor, Helena och Annika också befann sig på denna bar. Det blev stort kramkalas och vi kom fram till att vi skulle gå ut tillsammans när alla var klara med sina segelturer i the With Sundays. Vi hade en rolig och mycket händelserik kväll tillsammans innan vi tyvärr var tvungna att lämna varandra igen.

Men nu är det äntligen dags att samla hela rövgänget igen på en och samma plats här i Halmstad!
Vem vet vad som kommer hända denna helgen, men det kan inte sluta dåligt?

2011-07-29 @ 08:52:21 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

35 dagar.

En eftermiddag i poolen..

Vi blev lite trötta på stranden en dag, vi orkade helt enkelt inte steka och ett gäng killar från Australien som vi lärt känna var sugna på att ta sig en titt på vår pool. Det hela slutade med ett litet poolparty!

Cirkel K (seven-eleven) ligger precis på hörnet vid vårt hotell så vi hade nära och bra till ölen. Det brukar vara så att vi försöker gå i olika omgångar och köpa öl åt varandra så att alla delar på kostnaden. Men just det här gänget Aussie har ganska gott om pengar och jag kan faktiskt inte minnas att jag eller Malin gick och köpte någon gång. Det är tre helsköna killar som jag verkligen hoppas att de kommer till Bali nu när vi åker tillbaka så vi får träffa dom igen och kanske till och med bjuda tillbaka!

Det dracks en hel del öl den dagen och oj vad roligt vi hade! Som ni ser på bilden byggde vi ett fin fint konstverk av alla tomma ölflaskor, vi hade simlektioner med Gita och jag hade en hel del konstiga bilder på min kamera dagen efter. När det började mörkna var det bara dags att hoppa in i duschen, slänga i sig lite snabbnudlar och sen mötas upp igen på alleycats för a night out..

Det var inte vårt första poolparty och verkligen inte vårt sista!

2011-07-27 @ 10:53:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

36 dagar.

Idag har varit en jobbig dag, är trött på jobbet och jag längtar så mycket till den 1 september att det gör ont i mig. Kan inte beskriva hur jag känner. Men dagarna tickar på och snart är vi där, måste hålla ut lite till!

Bali

Ulu watu

2011-07-26 @ 20:01:50 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

37 dagar.

Skypade med Bali igår, eller rättare sagt Dedi. Det är så kul att man kan se och höra personer som man saknar så mycket som befinner sig på andra sidan jorden, L O V E I T !

Vi började prata gamla minnen och om när vi träffades för första gången för nu 1,5-2 år sedan. Dedi är den som jag kännt längst och han har betytt så mycket för mig. Nu under vår senaste resa har jag hunnit samla på mig fler där nere som betyder väldigt mycket för mig och det fick mig att minnas ett litet surfäventyr en morgon men mina två favoriter Dedi och Mansur.

Vi förfestade i Mums villa kvällen innan när Dedi och Man nämnde att de ville göra en surftrip dagen efter. Jag och Malin kände för att komma ifrån Kuta för en dag så vi sa att vi gärna hängde på och var med på att hyra en bil. Så innan det var dags att dra vidare till Alleycats så hade de fixat en bil. Vi bestämde att om vi kom ifrån varandra under kvällen så skulle vi träffas vid villan vid fem för att komma iväg innan solen gick upp.

Det blev en galen natt och vi hade sjukt kul. Fem kom jag hem och väckte Malin så vi kunde köra bort till villan. Men resan hade blivit senarelagd någon timme så jag fick sova en liten stund innan det va dags att ge sig.

Väl vid villan lite efter sex mötte vi upp två trötta killar, jag och Malin tryckte in oss där bak med alla surfbrädor och sen bar det av. Vi taggade till i bilen igen med hög musik och såg solen gå upp medan vi åkte.

Jag minns inte vad första stoppet hette, men vi hade kört en bit och jag och Malin började bli ganska trötta efter en hård natt.

Mansur

Dedi & Malin som spanar efter bra vågor

På första stranden var vattnet ganska lågt och vågorna långt ut så vi såg inte speciellt mycket från stället där vi parkerat bilen. Det var väldigt väldigt hett ute så medan killarna låg i vattnet och försökte fånga den perfekta vågen la vi oss i bilen och sov en stund i väntan på att åka vidare.

Nästa stopp, Keramas, var en fin strand med svart sand.

Det var fortfarande väldigt väldigt varmt ute och som tur var så fanns här ett litet "skjul" där de sålda dricka och mat så vi kunde sitta i skuggan och kolla när killarna surfade.

Det var många surfare och även många boddyboards i vattnet. Svart sand blir så varmt att det inte går att gå på den barfota. Men kommer man direkt från havet med blöta fötter så känner man inte värmen direkt. Det var väldigt kul att se alla som gick lugnt i början medan fötterna var blöta och som sen hoppade, skuttade och sprang den sista biten för att det brännde så under fötterna.

Dedi och Mann kom upp ur vattnet för lite Mie goreng sen la Jag, Mann och Malin oss för en lite tupplur till när Dedi gick i vattnet igen. Efter en stund vaknade jag av att jag fick något blött kletigt på läpparna. Som tur var min första tanke att torka av det på min sarong istället för att slicka mig om läpparna för det var nämligen chilisås som Dedi lurigt nog hällt på min mun.

Någon som däremot inte vaknade av det var Man. Han sov som en stock och tillslut när vi väckte honom gjorde han misstaget att så klart slicka sig om läpparna. Stackars lilla Mann, men vi andra hade väldigt roligt åt det! Sen var vi alla helt slut och det var dags att köra hem...

Men det var en mysig utflyckt och det var kul att få följa med killarna och se dem surfa i lite större vågor än dem på Kuta beach.

2011-07-25 @ 20:05:25 Permalink Resor Kommentarer (1) Trackbacks ()

40 dagar.

Så fortsättning på mitt inlägg från igår.

En typsik kväll/natt i Kuta i bilder

Så efter att ha varit i surfshopen och fått lite mat i magen brukar vi dra hem och ta en snabb dusch, slänga på sig lite nya kläder och lite smink innan vi är redo för en natt i Kuta.

Kvällen börjar ALLTID på Alleycats. Där dricks det double-double och öl, spelas biljard, drick spel och snackas en hel del skit.

Det spelar ingen roll vilken dag i veckan eller om man pratat med någon innan, men man hittar nästan alltid någon man känner och kan hänga med där. Ett absolut favorit ställe!

Sen brukar vi dra vidare till Eikon, där kan det bli en shot eller kanske en öl innan we hit the dancefloor.

Är det inget folk på Eikon blir det ofta ett besök på Engine Room för lite djunglejuice eller en fishbowl.

Ett besök på Sky Graden gör vi nästan också alltid och även Surfer bar innan det är dags att dra hemmåt.

Men det händer ju även att man dra någsra stycken på efterfest och då brukar det sluta att man får sova på mattan i vardagsrummet.

2011-07-22 @ 11:26:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

41 dagar.

En vanlig dag i Kuta i bilder..

Vi är alltid uppe innan elva för då slutar de servera frukost på Tunjung. Sen tar vi moppen ner till stranden för att vi är för lata för att gå den lilla biten i värmen, plus att det är roligare att köra moppe!

Kuta Beach!

Är det fint väder steker vi i solen och badar såklart när vi behöver svalka oss. Medan man ligger där i solen och försöker få lite färg är väldigt roligt att titta på alla som försöker lära sig surfa för då får man sig ofta ett gott skratt.

Vi hälsar alltid på våra vänner Livräddarna och snackar lite skit. Det känns bra att vara nära vän med de som ska rädda än om man skulle drunka i vågorna på Kuta beach.

När vi tröttnat på att sola eller om det inte är jättefint väder brukar vi ändå hänga på stranden men då i skuggan uppe hos vår favorit försäljare Jeki.

Vi spelar ofta kort och lyssnar på skön musik

Äta bör man annars dör man! Så självklart stoppar vi oss en tallrik mie goreng eller lite padang food

Efter maten är det ju aldrig fel med en liten tupplur.

Glass och en lekstund med barnen sjävklart en dag på stranden

Det brukar bli en eller två öl i solnedgången innan vi lämnar stranden för dagen.

Då kör vi sen vidare till Freedom Shop och hänger med killarna tills shopen stänger.

Vi brukar käka kvällsmat på ett padang ställe jämte innan det är dags att åka tillbaka till hotellet för att göra sig redo för kvällen...

Fortsättning följer..

2011-07-21 @ 15:05:09 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

42 dagar.

Att sitta en hel dag på jobbet, i växeln, när telefonen ligger nere för att någon jävel i Helsingborg råkat dra av en kabel… Fy faan säger jag bara!

Det är ju sommar och då är det många kontor som har sommarstängt, därför är det inte speciellt mycket att göra på jobbet dessa veckor men det ringer ju ändå, lite grann i alla fall. Så jag känner mig behövd och det betyder att jag inte sitter här helt i onödan.

Men idag har som sagt telefonen legat nere hela dagen och så var det någon pucko som sa att telefonlinjen KANSKE skulle vara uppe igen 14.30, men antagligen skulle den ligga nere hele dagen. Men vilken förståndig människa som helst vet ju att de aldrig blir klara i tid när det gäller telefonlinjer och strömavbrott och sånt.

Så på grund av att denna människa sa att det kanske skulle bli fixat till eftermiddagen var jag tvungen att sitta kvar på kontoret hela dagen utan något att göra. Jag var uppe i arkivet en snabbis och sorterade in lite papper och det var faktiskt ganska skönt att kunna göra utan att det ringer hela tiden. Men det tog inte mer än en timme.

Som tur var så hade Malin varit förbi dagen innan med en hög med böcker åt mig så jag satt och läste hela dagen och lyckades läsa ut en bok på 250 sidor. En väldigt givande dag på jobbet!

2011-07-20 @ 17:10:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

43 dagar.

Jag ser väldigt mycket fram emot att få äta den indonesiska maten igen när vi kommer tillbaka till Bali. Jag älskar verkligen ris och de sista veckorna innan det var dags att åka hem åt jag det frukost, lunch, middag.

Det allra bästa är Padang food. Det finns små padang ställen nästan överallt i Kuta. De har som ett skyltfönster eller en disk full med olika tallrikar, formar och skålar fyllda med allt från kyckling, fisk, potatis, ägg, tempe, grönsaker och en massa goda såser. Så får man peka på vad man vill ha och oftast får man det i en liten pappersstrut med ris. Mina favorit saker är gult ris, ayam (kyckling) av någon sort, tempe (det är typ stekta sojabönskakor) i alla dess former, cap-cay (kokta grönsaker), "potatiskakor" och gärna ett halvt kokt ägg med någon röra på. Beställer jag allt detta blir det ioförsig en jättelunch så man får ta lite under olika tillfällen på dagen. Sen tycker jag det är mysigtas när man köper med sig det och sitter på golvet och äter det med händerna som riktiga locals. Det låter ganska snuskigt men jag gillar det.

Såhär ser det ofta ut, det ser inte jätteinbjudande ut men när man vet vad man ska välja är det stört gott!

Just padang food är också väldigt billigt. Efter att ha hängt på stranden en hel dag så brukade jag och Malin dra till Freedom surfshop och hänga med killarna där tills de stängde. Dít kom det alltid en liten gubbe på cykel som sålde mat. Av han kunde man köpa en liten strut med ris, lite nudlar, grönsaker och kyckling för 3000 ruphia vilket motsvarar ca 2 kr. Det var hur mysigt som helst att sitta där i surfshopen varje kväll och snacka skit och äta med killarna.

Freedom Surfshop

2011-07-19 @ 14:31:20 Permalink Resor Kommentarer (1) Trackbacks ()

44 dagar.

Jaha i brist på annat..

Indo lexikon

Satu = Ett

Dua = Två

Tiga = Tre

Empat = Fyra

Lima = Fem

Enam = Sex

Tujuh = Sju

Delapan = Åtta

Sembilan = Nio

Sepuluh = Tio

Apa Kabar? = Hur mår du?

Siapa nama anda = Vad heter du?

Berapa umur anda = How old are you?

Apa? = Vad/Va?

Terima Kasih = Tack

Sama sama = Varsågod

Makan = Äta

Lapar = Hungrig

Berapa? = Hur mycket?

Jam berapa? = Vad är klockan?

Kan faktikst ganska mycket indonesiska men det är svårt att komma på ord och fraser bara så här. Men när jag är på Bali och lyssnar på folk som pratar indo så brukar jag försåt hyffsat bra vad de pratar om. jag tycker det är jätteroligt med språk och hoppas kunna bli ännu bättre på det. Men det är lättast att lära sig när man är där nere och kan använda det lilla man kan varje dag samtidigt som man hela tiden lär sig nytt!

2011-07-18 @ 18:03:13 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

50 dagar.

Igår var jag hos Molly och hjälpte henne med sitt visum till Bali, det fick mig att tänka tillbaka på när vi bokade vår förra resa. Det slog mig även att jag nog inte riktigt förstått att vi snart ska tillbaka. Det var mindre än fem månader sen vi kom hem från vår Bali och nu är vi snart där igen. Jag har längtat så kopiöst mycket och det är idag exakt 50 dagar kvar. Tiden flyger iväg, veckorna går jättefort, snart är vi där!

Lagom sliten och fruse i köpenhamn i väntan på tåget hem efter att ha väntat på vårt bagage i flera timmar.

Jag hoppas att Malin kommer trivas där lika mycket som jag och Molly gör. Malin är väldigt taggad. Bara hon inte blir besviken, men hur skulle hon kunna bli det? Jag vet att jag hade samma tankar när jag och Molly åkte förra gången, men det slutade ju bra. Mer än bra skulle jag vilja säga! Molly blev ju lika förälskad i Bali och dess folk som jag.

Jag vet inte varför jag blir orolig ibland, är säker på att Malin kommer älska Bali.

Men kommer det bli samma sak med en extra Malin, Nita och alla andra som ska kommer och hälsa på? Jo, ju fler desto bättre hoppas jag på!

1 s e p t e m b e r

2011-07-12 @ 19:30:24 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

51 dagar.

Har glömt att skriva att jag fått tillbaka mitt pass med ett nytt fint visum som låter mig vara i Indonesien i 60 dagar. S w e e t ! Nu är det bara en reseförsäkring som ska fixas och jag behöver lite mer pengar på kontot sen är jag redo att sticka!

Måste ta tag i att städa och tvätta min bil så jag kan lägga ut den på blocket för den måste bort innan jag åker! Får försöka hinna med det i veckan eller till helgen kanske. Någon som vill köpa en Skoda fabia -00 för ca 25 000?

Har inte mycket mer att skriva. Sitter på jobbet och här är så lugnt så jag har hittat Liza Marklunds Gömda i en bokhylla i matsalen som jag förtillfället läser när här inte finns något att göra.. dryyygt!

2011-07-11 @ 12:23:27 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

54 dagar.

Jag saknar min indofamilj . Jag saknar Mansur . Jag saknar solnedgången . Jag saknar Lara . Jag saknar Malolo . Jag saknar till och med den tjocka parkeringsvakten vid stranden som alltid försöker få oss att betala parkeringen . Jag saknar mum . Jag saknar mina vänner . Jag saknar Freedom shop . Jag saknar beach boysen . Jag saknar Poppies II . Jag saknar livräddarna . Jag saknar Mj . Jag saknar värmen . Jag saknar maten . Jag saknar att äta med händerna . Jag saknar Dedi . Jag saknar Tunjung . Jag saknar språket . Jag saknar Bintang . Jag saknar Benasari . Jag saknar Double-double . Jag saknar Eikon . Jag saknar Obama . Jag saknar Alleycats . Jag saknar freeflow på Skygarden . Jag saknar Herman . Jag saknar Priiikiteew . Jag saknar Sayang . Jag saknar vårt massage ställe . Jag saknar Jeki . Jag saknar våra lunchställen på stranden . Jag saknar ägg och tomat jaffels . Jag saknar Ayu . Jag saknar tempe . Jag saknar Surfer bar . Jag saknar Fudin . Jag saknar Cirkel-K . Jag saknar Echo . Jag saknar poolparty . Jag saknar Blacky . Jag saknar resturangen utanför hotellet . Jag saknar Angus . Jag saknar Benchongs . Jag saknar tattuerarna . Jag saknar Beny . Jag saknar Legian . Jag saknar Ivana . Jag saknar Keceng . Jag saknar vitt ris . Jag saknar gult ris . Jag saknar Febri . Jag saknar förfester i Sumbawa shopen . Jag saknar Rudys . Jag saknar Jerry . Jag saknar cheese naan . Jag saknar Charlie . Jag saknar att titta på nybörjare som gör bort sig på surfbrädor . Jag saknar Jeffery . Jag saknar att köra mot enkelriktat . Jag saknar din lilla gubben som kommer på kvällarna med sin cykel och säljer mat vid Freedom shop . Jag saknar Joe . Jag saknar surfshop-häng . Jag saknar Smily . Jag saknar Indian Curry House . Jag saknar Baby . Jag saknar Engine Room . Jag saknar vårt internet cafe . Jag saknar Sexy rumpa . Jag saknar skitiga Kuta Beach . Jag saknar Wayan Jiggy-Jig . Jag saknar Djungle juice . Jag saknar resten av the staff på Tunjung . Jag saknar Ekka . Jag saknar Max! . Jag saknar Blondie . Jag saknar potatis kakorna . Jag saknar Wayan . Jag saknar att köra moppe . Jag saknar Bögen . Jag saknar padang food . Jag saknar knubbisen . Jag saknar den lilla . Jag saknar bananapancakes . Jag saknar han som vi inte ritkigt vet vad han heter . Jag saknar försäljaren "Rumpa" . Jag saknar Java van Opera . Jag saknar Fire in the Whole . Jag saknar trafiken . Jag saknar Agus . Jag saknar The old man med nakna tjejer på kepsen . Jag saknar Aussie (inte landet) . Jag saknar galna utenätter . Jag saknar... BALI!

2011-07-08 @ 18:12:28 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

55 dagar.

Varför går tiden så sakta när man väntar på något roligt? Varför går tiden så sakta när man tittar på klockan hela tiden? Varför går tiden så sakta över huvud taget?

Gillar inte talesättet ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Jag avskyr att vänta och alltid tycker att jag behöver vänta för länge.

Just nu väntar jag på att tiden ska gå... Jag väntar på att få min timmes lunch, sen kommer jag vänta på att få gå hem. Jag väntar på att mina åtta veckor med jobb ska vara slut. Jag väntar på att det ska bli den 1 september.

När den 1 september kommit och vi väl landat på Bali då ska jag sluta vänta! Då kommer allting bli tvärtom. Jag kommer titta på klockan och hoppas att tiden kunde gå lite lite saktare. Jag kommer undra varför dagarna flyger iväg när man har roligt och jag kommer fasa för den dagen då vi måste lämna paradiset.

Men sådant är livet. Det är inte första gången jag jonglerar med dessa känslor så jag vet precis hur sakta eller fort tiden går och hur jag kommer känna. Men ändå ställer jag mig dessa frågor varje gång..

2011-07-07 @ 12:53:32 Permalink Resor Kommentarer (2) Trackbacks ()

57 dagar.

Igår vad jag duktig och tog tag i det här med att söka visum! Malin ville ha hjälp med att fylla i sitt så kom hit igår och vi gjorde det tillsammans. Självklart ska dessa formlulär alltid vara krångliga och även om det var mindre än ett år sedan jag gjorde det sist var det ganska många frågetecken.

Men Malin ringde ambassaden idag och rätade ut alla åt oss. Så imorgon ska jag bara skicka in pengarna och sen posta det. Förhoppningsvis kommer det tillbaka om någon vecka med ett fin fint visum på 60 dagar till Indonesien!

2011-07-05 @ 18:08:46 Permalink Resor Kommentarer (1) Trackbacks ()

58 dagar.

Läste igår i min dagbok och hittade några sidor som fick det att pirra i min mage och hela jag blev varm av lycka. Jag tänkte faktiskt att jag skulle lägga upp det här.

Tisdag 22 mars 2011

Hur underbart var det inte att vaknar upp på Bali imorse?!? Solen sken och killarna kom med frukost. Men efter att ha lämnat tvätt, köpt lite solkräm och suttit vid internet öser nu regnet ner. Hej och välkommen tillbaka till Bali?

Men dagen igår var jättelyckad. Alla blev överraskade och väldigt glada att se oss. Redan i taxin från flygplatsen köde vi förbi vår favorit försäljare, ruma-tjejen. Hon såg oss i taxin och bara gapade och vinkade, jätteglad.

Sen var det Obamas tur. Vi smsade och kollade om han var på stranden och drack bintang åt oss som han lovat kvällen innan, och det var han. Så vi smög oss ner och han fick en smärre chock. Han bara gapade han också. Pekade förvånat och började tillslut skratta. Sen kom Ayu jätteglad och slängde sig i famnen på min och Malin.

Alla var glada att ha oss tillbaka.

Vi gick och hälsade på några av livräddarna och även de va väldigt förvånade men glada över att ha oss tillbaka.

Efter ett tag kom Herman ner till stranden. Han förstod först inte ritkigt vad det var han såg när han såg oss. Han var tvungen att ta av sig solglasögonen innan han bara började skratta och kom och kramade om oss...

Några dagar senare skriver jag att vi inte lyckades överraska fler, det spreds ganska snabbt att vi var tillbaka men det värmer i hjärtat när jag tänker tillbaka på hur de reagerade över att vi var tillbaka. Ä k t a K ä r l e k .

Jag kan fortfarande se allas förvånade miner och höra deras fnitter när de förstod att vi inte alls flugit till Thailand utan kommit tillbaka hem. Ja det framgår inte här men medan vi väntade på vårt plan tillbaka till Bali så ringde vi runt lite och lurade i folk att vi va på väg till Thailand istället.

Can't wait to come back home..

2011-07-04 @ 13:33:00 Permalink Resor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg