58 dagar.
Läste igår i min dagbok och hittade några sidor som fick det att pirra i min mage och hela jag blev varm av lycka. Jag tänkte faktiskt att jag skulle lägga upp det här.
Tisdag 22 mars 2011
Hur underbart var det inte att vaknar upp på Bali imorse?!? Solen sken och killarna kom med frukost. Men efter att ha lämnat tvätt, köpt lite solkräm och suttit vid internet öser nu regnet ner. Hej och välkommen tillbaka till Bali?
Men dagen igår var jättelyckad. Alla blev överraskade och väldigt glada att se oss. Redan i taxin från flygplatsen köde vi förbi vår favorit försäljare, ruma-tjejen. Hon såg oss i taxin och bara gapade och vinkade, jätteglad.
Sen var det Obamas tur. Vi smsade och kollade om han var på stranden och drack bintang åt oss som han lovat kvällen innan, och det var han. Så vi smög oss ner och han fick en smärre chock. Han bara gapade han också. Pekade förvånat och började tillslut skratta. Sen kom Ayu jätteglad och slängde sig i famnen på min och Malin.
Alla var glada att ha oss tillbaka.
Vi gick och hälsade på några av livräddarna och även de va väldigt förvånade men glada över att ha oss tillbaka.
Efter ett tag kom Herman ner till stranden. Han förstod först inte ritkigt vad det var han såg när han såg oss. Han var tvungen att ta av sig solglasögonen innan han bara började skratta och kom och kramade om oss...
Några dagar senare skriver jag att vi inte lyckades överraska fler, det spreds ganska snabbt att vi var tillbaka men det värmer i hjärtat när jag tänker tillbaka på hur de reagerade över att vi var tillbaka. Ä k t a K ä r l e k .
Jag kan fortfarande se allas förvånade miner och höra deras fnitter när de förstod att vi inte alls flugit till Thailand utan kommit tillbaka hem. Ja det framgår inte här men medan vi väntade på vårt plan tillbaka till Bali så ringde vi runt lite och lurade i folk att vi va på väg till Thailand istället.
Can't wait to come back home..
Kommentarer
Trackback
