Amanda på Resa

Bloggen blir inte riktigt som jag vill.. Jag vill inte ha en tråkig blogg där jag skriver om vad jag gör om dagarna. Speciellt inte om jag bara ska skriva ett inlägg om dagen.

Jag vill ju skriva om min resa, om Bali! Därför ska jag nog börja läsa igenom min dagbok som jag skrev under våra fe månader och skriva över de roliga bitarna hit. Men jag tror nog att jag ska ägna dages inlägg till en utav killarna jag lärde känna under resan.

Obama

Jag minns första gången jag träffade honom. Det va den 14 december, jag hade under dagen varit nere och hälsat på Dedi första gången sen vi kom till Bali medan Malin och rövgänget dragit igång ett poolparty. Vi hade ju taggat hela dagen så det va självklart att vi skulle ut på kvällen. Medan de andra förfestade på Tunjung så drog jag till Alleycats för att hänga lite med Dedi och de andra killarna och det va där jag träffade denna lustiga figur första gången. Jag festade med han och de andra killarna resten av kvällen.

När jag sedan dagen efter hälsade på i Mums house där Dedi, Mj och Stenli bodde märkte jag att även Obama bodde där. Han är en helt galen, rolig och hel skön människa och alla de dagar vi hängt under vår tid i Bali har han blivit som en storebror och bästa vän till mig och Malin.

Men tyvärr så har han satt sig själv i knipa nu som vanligt. Andy, som han heter egentligen, är 36 år och har suttit i fängelse i fyra år pga droger. När man träffar honom kan man verkligen inte tro att han suttit inne. Han är även en typsik indo-kille som inte jobbar utan lever på sina flickvänner runt om i världen som skickar pengar till honom. Det funkar inte riktigt att leva så därför har alla, även jag, har försökt få honom att skaffa jobb och ta tag i livet. Men han är en riktigt partyprisse och man träffar alltid honom när man är ute.

För några veckor sen fick vi höra att han åkt in igen pga droger och jag har sen dess varit väldigt orolig för honom. Har pratat med bland annat Dedi om det men ingen vet speciellt mycket. Det är rätt mycket drama i Kuta och när det va som mest fick jag höra att han inte har speciellt många vänner i fängelset och därför har lätt för att råka illa ut om han skulle åka in igen.

Imorse fick jag äntligen höra av honom själv att han mår bra, än sålänge. Självklart ville han låna pengar till en advokat för att slippa sitta inne fyra år igen. Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa honom med det, men jag är inte en av alla de dumma tjejer som skickar pengar till honom eller någon anna där borta. Det känns hemskt att inte hjälpa honom när jag vet att han kanske inte klarar fyra år till i fängelset. Men samtidigt har han satt sig själv i denna situationen. När han bodde hos Mum hade han världens chans att skaffa jobb men tog inte den.

Men missförstå mig inte. När jag läser igenom texten låter det som om jag beskrivt någon kriminella gangstern som langar droger eller liknande. Men sån är inte Obama, nästan alla indoneser jag känner röker på lite då och då. Även om jag är förbannad på honom att han åkt dit igen så älskar jag honom av hela mitt hjärta som en bror och vän. Han får mig alltid att skratta och det går inte ha tråkigt med honom. Det går inte heller att vara arg på honom speciellt länge. Därför hoppas jag nu att han på något sätt löser detta så jag får se honom när vi åker tillbaka i september!

Obama swedish full our last night at alleycats!