94 dagar.

Så det blev en ny header iallfall och nedräkningen har börjat...


Att fem månader kan gå så fort, men ack så underbart det har varit!
Den 2:a november lämnade vi Sverige och flög till Thailand från Köpenhamn. Väl i Bangkok fick problem från början, den resrutt vi tänkt ta fick läggas om då det inte gick några båtar till Koh Tao på grund av för mycket regn. Snabbt och lätt tänkte vi om och drog till Koh Chang. Efter det blev det Phi Phi, Phuket och till sist kunde vi åka till Koh Tao där vi tog dykcert. Det va hur roligt som helst att dyka så både jag och Malin tog en extra kurs och får nu dyka själva ner till 30 meters djup!    S W E E T !

Efter en månad i Thailand bar det av mot Bali för att fira jul och nyår. Planen va att stanna där i två månader men riktigt så blev det inte.. När vi kom dit blev Malin tveksam till hur vi skulle kunna tillbringa två månader där, även jag själv tvekade för några minuter. Hade jag överskattat Bali?    O h  T i d a k  B i s a !
Det hade jag verkligen inte, när jag träffade killarna jag lärt känna från första gången jag va där och fått Malin till att ge dom en chans ville vi helt plötsligt inte lämna paradiset vid namn Bali!
Våra två månader närmade sig sitt slut och ångesten kom smygandes, men lite 700 000 rupiah senare hade vi 30 dagar till på vårt visum.

Men även de dagarna tog slut och det va dags att åka vidare mot Australien. Vi mötte upp Malins bror och hans tjej och drog mot Airlie Beach för lite segling i With Sundays! Träffade väldigt oväntat en del av rövgänget och några gamla munka bönder innan vi åkte vidare neråt landet. Nosa, Brisbane - hämtade upp en campervan. Körde vidare mot Surfers för lite reunion med Josh & Nelson. Byron Bay - slängde oss ur ett plan från 14 000 feet höjd, A M A Z I N G, och sa hej till min Aussie lillebror Angus. Hatade Sydney direkt men spanade in ett regningt Bondi beach och operahuset och bestämmde oss för att tillbringa våra två sista veckor på Bali.

8:e april landade vi i Köpenhamn igen. Har nu varit hemma i snart två månader och gått igenom den vanliga post Bali-depressionen. Även om det blir bättre med tiden så händer det vissa dagar att det ärr som Bali gjort i mitt hjärta rivs upp och man längtar tillbaka så det gör ont! Men det känns som om det blir lättare för varje dag som går för om 94 dagar så åker vi till vårt andra hem igen...



P e a c e .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0