Amanda på Resa

WOOOOOOOOHOOOOOO!!!!!!

Midsommarafton!

Allt detta regn får mig att tänka på när jag och Malin åkte till Ubud. Vi hade bestämmt oss för en lugn julafton för att vila upp oss innan det va dags att fira in det nya året galna Kuta!

Öppnade min dagbok som jag skrev i under resan igår. Jag fick upp sidan för den 10 januari och började läsa. Ljuvliga minnen sköljde över mig och jag är så glad att jag tog mig tiden att skriva i den nästan varje dag! Det var då jag bestämde mig för att jag ska köpa en ny som jag kan ha med mig på nästa resa. Det är verkligen guld värt nu när man sitter här hemma och längtar tillbaka!

Tatueringar - så jävla beroendeframkallande

Nu när jag va ute och reste gjorde jag två bamboo tatueringar i Thailand. När vi sen åkte vidare till Bali lärde jag känna några tatuerare där och blev väldigt sugen på att göra något mer. Men just då visste jag inte vad det va jag ville göra plus att jag hade riktigt råd. Därför lovade jag att när jag kommer tillbaka nästa gång ska de får sätta nålen i mig, så nu gäller det att fundera ut vad jag vill göra.

Jag har funderat på att bygga ut min maskros som jag gjorde i Thailand och påbörja en sleeve. Men jag tror jag är lite för feg för det. Jag har även varit inne på något med körsbärsblommor, det är jag lite fortfarande men vet inte riktigt om jag vill ha färgtatueringar.

 

Härom dagen tittade jag på en musikvideo med Rihanna och såg att hon har Schhh på fingret och det kan jag tycka är lite häftigt. Är också sugen på att gadda en fjäder på revbenen. Sen ska vi nog se till att jag och Molly blir anchor-girls. Mohahaha....!

Jag tror det slutar med att jag kommer hem med en sån här i vinter.

Bloggen blir inte riktigt som jag vill.. Jag vill inte ha en tråkig blogg där jag skriver om vad jag gör om dagarna. Speciellt inte om jag bara ska skriva ett inlägg om dagen.

Jag vill ju skriva om min resa, om Bali! Därför ska jag nog börja läsa igenom min dagbok som jag skrev under våra fe månader och skriva över de roliga bitarna hit. Men jag tror nog att jag ska ägna dages inlägg till en utav killarna jag lärde känna under resan.

Obama

Jag minns första gången jag träffade honom. Det va den 14 december, jag hade under dagen varit nere och hälsat på Dedi första gången sen vi kom till Bali medan Malin och rövgänget dragit igång ett poolparty. Vi hade ju taggat hela dagen så det va självklart att vi skulle ut på kvällen. Medan de andra förfestade på Tunjung så drog jag till Alleycats för att hänga lite med Dedi och de andra killarna och det va där jag träffade denna lustiga figur första gången. Jag festade med han och de andra killarna resten av kvällen.

När jag sedan dagen efter hälsade på i Mums house där Dedi, Mj och Stenli bodde märkte jag att även Obama bodde där. Han är en helt galen, rolig och hel skön människa och alla de dagar vi hängt under vår tid i Bali har han blivit som en storebror och bästa vän till mig och Malin.

Men tyvärr så har han satt sig själv i knipa nu som vanligt. Andy, som han heter egentligen, är 36 år och har suttit i fängelse i fyra år pga droger. När man träffar honom kan man verkligen inte tro att han suttit inne. Han är även en typsik indo-kille som inte jobbar utan lever på sina flickvänner runt om i världen som skickar pengar till honom. Det funkar inte riktigt att leva så därför har alla, även jag, har försökt få honom att skaffa jobb och ta tag i livet. Men han är en riktigt partyprisse och man träffar alltid honom när man är ute.

För några veckor sen fick vi höra att han åkt in igen pga droger och jag har sen dess varit väldigt orolig för honom. Har pratat med bland annat Dedi om det men ingen vet speciellt mycket. Det är rätt mycket drama i Kuta och när det va som mest fick jag höra att han inte har speciellt många vänner i fängelset och därför har lätt för att råka illa ut om han skulle åka in igen.

Imorse fick jag äntligen höra av honom själv att han mår bra, än sålänge. Självklart ville han låna pengar till en advokat för att slippa sitta inne fyra år igen. Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa honom med det, men jag är inte en av alla de dumma tjejer som skickar pengar till honom eller någon anna där borta. Det känns hemskt att inte hjälpa honom när jag vet att han kanske inte klarar fyra år till i fängelset. Men samtidigt har han satt sig själv i denna situationen. När han bodde hos Mum hade han världens chans att skaffa jobb men tog inte den.

Men missförstå mig inte. När jag läser igenom texten låter det som om jag beskrivt någon kriminella gangstern som langar droger eller liknande. Men sån är inte Obama, nästan alla indoneser jag känner röker på lite då och då. Även om jag är förbannad på honom att han åkt dit igen så älskar jag honom av hela mitt hjärta som en bror och vän. Han får mig alltid att skratta och det går inte ha tråkigt med honom. Det går inte heller att vara arg på honom speciellt länge. Därför hoppas jag nu att han på något sätt löser detta så jag får se honom när vi åker tillbaka i september!

Obama swedish full our last night at alleycats!

Så det blev en ny header iallfall och nedräkningen har börjat...


Att fem månader kan gå så fort, men ack så underbart det har varit!
Den 2:a november lämnade vi Sverige och flög till Thailand från Köpenhamn. Väl i Bangkok fick problem från början, den resrutt vi tänkt ta fick läggas om då det inte gick några båtar till Koh Tao på grund av för mycket regn. Snabbt och lätt tänkte vi om och drog till Koh Chang. Efter det blev det Phi Phi, Phuket och till sist kunde vi åka till Koh Tao där vi tog dykcert. Det va hur roligt som helst att dyka så både jag och Malin tog en extra kurs och får nu dyka själva ner till 30 meters djup!    S W E E T !

Efter en månad i Thailand bar det av mot Bali för att fira jul och nyår. Planen va att stanna där i två månader men riktigt så blev det inte.. När vi kom dit blev Malin tveksam till hur vi skulle kunna tillbringa två månader där, även jag själv tvekade för några minuter. Hade jag överskattat Bali?    O h  T i d a k  B i s a !
Det hade jag verkligen inte, när jag träffade killarna jag lärt känna från första gången jag va där och fått Malin till att ge dom en chans ville vi helt plötsligt inte lämna paradiset vid namn Bali!
Våra två månader närmade sig sitt slut och ångesten kom smygandes, men lite 700 000 rupiah senare hade vi 30 dagar till på vårt visum.

Men även de dagarna tog slut och det va dags att åka vidare mot Australien. Vi mötte upp Malins bror och hans tjej och drog mot Airlie Beach för lite segling i With Sundays! Träffade väldigt oväntat en del av rövgänget och några gamla munka bönder innan vi åkte vidare neråt landet. Nosa, Brisbane - hämtade upp en campervan. Körde vidare mot Surfers för lite reunion med Josh & Nelson. Byron Bay - slängde oss ur ett plan från 14 000 feet höjd, A M A Z I N G, och sa hej till min Aussie lillebror Angus. Hatade Sydney direkt men spanade in ett regningt Bondi beach och operahuset och bestämmde oss för att tillbringa våra två sista veckor på Bali.

8:e april landade vi i Köpenhamn igen. Har nu varit hemma i snart två månader och gått igenom den vanliga post Bali-depressionen. Även om det blir bättre med tiden så händer det vissa dagar att det ärr som Bali gjort i mitt hjärta rivs upp och man längtar tillbaka så det gör ont! Men det känns som om det blir lättare för varje dag som går för om 94 dagar så åker vi till vårt andra hem igen...