Amanda på Resa

WOOOOOOOOHOOOOOO!!!!!!

M o a h a h a h a . . .

Oj oj oj.. har idag gjort min allra första dag helt själv på jobbet. S t o l t ! Det känns fan som om jag klarade det galant så jag hoppas killarna på kontoret blir nöjda med mig i sommar. Va jättenervös igår för hur det skulle gå idag men det känns som sagt bra!

Ett uppiggande tips på vad man kan göra en bakis dag, Take a trip down Memory lane!

Midsommarafton!

Jag klarade av att skriva 25 inlägg innan jag nu fick skriv kramp plus att jag jobbat mycket nu. 8-5 varje dag och som ny på jobbet är det så mycket att tänka på att när jag kommer hem är jag helt slut och har huvudet fullt med allt de försökt lära mig under dagen...

Allt detta regn får mig att tänka på när jag och Malin åkte till Ubud. Vi hade bestämmt oss för en lugn julafton för att vila upp oss innan det va dags att fira in det nya året galna Kuta!

Öppnade min dagbok som jag skrev i under resan igår. Jag fick upp sidan för den 10 januari och började läsa. Ljuvliga minnen sköljde över mig och jag är så glad att jag tog mig tiden att skriva i den nästan varje dag! Det var då jag bestämde mig för att jag ska köpa en ny som jag kan ha med mig på nästa resa. Det är verkligen guld värt nu när man sitter här hemma och längtar tillbaka!

Nu har alla mina arkiv-inlägg tagit slut och jag vet inte vad jag ska skriva idag..

Sista veckan innan mitt sommarjobb börjar..

Ska avika lita från mitt vanliga samtals ämne som är Bali och informera alla om att om två veckor ska jag se Coldplay live i Göteborg!!!!

Tatueringar - så jävla beroendeframkallande

Nu när jag va ute och reste gjorde jag två bamboo tatueringar i Thailand. När vi sen åkte vidare till Bali lärde jag känna några tatuerare där och blev väldigt sugen på att göra något mer. Men just då visste jag inte vad det va jag ville göra plus att jag hade riktigt råd. Därför lovade jag att när jag kommer tillbaka nästa gång ska de får sätta nålen i mig, så nu gäller det att fundera ut vad jag vill göra.

Jag har funderat på att bygga ut min maskros som jag gjorde i Thailand och påbörja en sleeve. Men jag tror jag är lite för feg för det. Jag har även varit inne på något med körsbärsblommor, det är jag lite fortfarande men vet inte riktigt om jag vill ha färgtatueringar.

 

Härom dagen tittade jag på en musikvideo med Rihanna och såg att hon har Schhh på fingret och det kan jag tycka är lite häftigt. Är också sugen på att gadda en fjäder på revbenen. Sen ska vi nog se till att jag och Molly blir anchor-girls. Mohahaha....!

Jag tror det slutar med att jag kommer hem med en sån här i vinter.

Bloggen blir inte riktigt som jag vill.. Jag vill inte ha en tråkig blogg där jag skriver om vad jag gör om dagarna. Speciellt inte om jag bara ska skriva ett inlägg om dagen.

Jag vill ju skriva om min resa, om Bali! Därför ska jag nog börja läsa igenom min dagbok som jag skrev under våra fe månader och skriva över de roliga bitarna hit. Men jag tror nog att jag ska ägna dages inlägg till en utav killarna jag lärde känna under resan.

Obama

Jag minns första gången jag träffade honom. Det va den 14 december, jag hade under dagen varit nere och hälsat på Dedi första gången sen vi kom till Bali medan Malin och rövgänget dragit igång ett poolparty. Vi hade ju taggat hela dagen så det va självklart att vi skulle ut på kvällen. Medan de andra förfestade på Tunjung så drog jag till Alleycats för att hänga lite med Dedi och de andra killarna och det va där jag träffade denna lustiga figur första gången. Jag festade med han och de andra killarna resten av kvällen.

När jag sedan dagen efter hälsade på i Mums house där Dedi, Mj och Stenli bodde märkte jag att även Obama bodde där. Han är en helt galen, rolig och hel skön människa och alla de dagar vi hängt under vår tid i Bali har han blivit som en storebror och bästa vän till mig och Malin.

Men tyvärr så har han satt sig själv i knipa nu som vanligt. Andy, som han heter egentligen, är 36 år och har suttit i fängelse i fyra år pga droger. När man träffar honom kan man verkligen inte tro att han suttit inne. Han är även en typsik indo-kille som inte jobbar utan lever på sina flickvänner runt om i världen som skickar pengar till honom. Det funkar inte riktigt att leva så därför har alla, även jag, har försökt få honom att skaffa jobb och ta tag i livet. Men han är en riktigt partyprisse och man träffar alltid honom när man är ute.

För några veckor sen fick vi höra att han åkt in igen pga droger och jag har sen dess varit väldigt orolig för honom. Har pratat med bland annat Dedi om det men ingen vet speciellt mycket. Det är rätt mycket drama i Kuta och när det va som mest fick jag höra att han inte har speciellt många vänner i fängelset och därför har lätt för att råka illa ut om han skulle åka in igen.

Imorse fick jag äntligen höra av honom själv att han mår bra, än sålänge. Självklart ville han låna pengar till en advokat för att slippa sitta inne fyra år igen. Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa honom med det, men jag är inte en av alla de dumma tjejer som skickar pengar till honom eller någon anna där borta. Det känns hemskt att inte hjälpa honom när jag vet att han kanske inte klarar fyra år till i fängelset. Men samtidigt har han satt sig själv i denna situationen. När han bodde hos Mum hade han världens chans att skaffa jobb men tog inte den.

Men missförstå mig inte. När jag läser igenom texten låter det som om jag beskrivt någon kriminella gangstern som langar droger eller liknande. Men sån är inte Obama, nästan alla indoneser jag känner röker på lite då och då. Även om jag är förbannad på honom att han åkt dit igen så älskar jag honom av hela mitt hjärta som en bror och vän. Han får mig alltid att skratta och det går inte ha tråkigt med honom. Det går inte heller att vara arg på honom speciellt länge. Därför hoppas jag nu att han på något sätt löser detta så jag får se honom när vi åker tillbaka i september!

Obama swedish full our last night at alleycats!

Solen strålar och jag har legat ute och solat några timmar idag så jag har lyckats bli lite röd i skinnet. H Ä R L I G T ! Så skönt att vara ledig idag också! Men imorgon blir det faktiskt jobb. De ringde från Sömntutans förskola igår och undrade om jag inte ville jobba lite i helgen. Jag är verkligen inte den som tackar nej till arbete och sömntutan är ett dygnet runt öppet dagis med massa mysiga små knoddar.

Igår blev det faktiskt lite pyssel till rummet, plus att jag städade och bytte plats på några av mina möbler. Men jag har haft ramar och lite tidningar liggandes rätt länge på mitt rum som jag tänkt göra något kul med. Så igår satte jag igång och klippa och klistra och fick ihop några tavlor som jag blev väldigt nöjd med! Jag älskar att pyssla med sånna saker så därför spar jag tidningar som har häftiga bilder. Älskar alla former av musik tidningar och igår hade jag även snowboard, skate, och surftidningar som jag även i fortsättningen ska hålla utkik efter.

90 dagar, tre månader, det känns bra. Snart ska biljetten bokas, måste bara få in skattepengar.

 

Har haft lite sömnproblem på senaste tiden, spelar ingen roll när jag gått och lagt mig men jag vaknar innan sju varje morgon. I N T E   O K E J ! Så igår hängde jag med till Peters stuga då killarna skulle dit och dricka lite öl. Det va väldigt roligt att umgås med dom igen, det känns som om det va längesen jag hängde med grabbarna och efter en flaska vin somnade jag rätt gött och vaknade halv elva i morse.

 

Jag hoppades på sol idag när man är ledig och allt men så blev det inte. Sitter därför "lite" smått rastlös på mitt rum och funderar på om jag inte skulle ta och göra om det, kanske måla lite och flytta runt på de få möbler jag har. Kanske göra ben av tegelstenar till min säng som är en madrass på golvet. Något måste jag göra i alla fall!

 

Dagens soundtrack, kan inte få den ur huvudet.

It's just one of those days.

Everybody hurts some days and it's okay but I can't find a way to describe it. It's there inside and I wish that it would just go away. All the pain I thought I knew. Back and forth inside my head. I can't handle this confusion, it feels like nothing really matters anymore.