24 dagar.
25 dagar.
26 dagar.
Svälten i Afrikas Horn är fruktansvärt. Vi lever gott här på andra sidan jorden och lyxar gärna till det lite extra nu på sommaren med en god grillad stek och en kall öl medan hela familjer dör i svält i Afrika. Det är sjukt att det ska vara så orättvist. Det är idag över 12 miljoner människor som lider av svält och tio tusentals är dagligen på flykt desperata efter mat, vatten och sjukvård.
Jag önskar att jag kunde göra mer. Jag skulle vilja volontera i Afrika och kunna känna att man faktist gör skillnad. Det är en dröm som jag har och jag hoppas att jag någon dag tar tag i det och verkligen åker ner. Jag vill jobba med barn i Afrika, det behöver nödvändigtvis inte vara sjuka barn utan jag hade kunnat tänka mig hjälpa till på ett barnhem. Jag har hört att det ska vara väldigt psykiskt påfrestande men jag hoppas som sagt en dag kunna klara av det.
SÅ HÄR KAN DU HJÄLPA
- Skänk en valfri gåva via plusgiro 90 06 03-2 eller bankgiro 900-6032 och märk betalningen AFTONBLADET TIMME.
- Sms:a TIMME till 72970 och du skänker en gåva på 50 kronor. Ange TIMME 100 för en gåva på 100 kronor och TIMME 200 för en gåva på 200 kronor. Av en gåva om 50 kronor tillfaller cirka 45,62 kronor Läkare utan gränser. Resterande summa är avgifter där cirka 3,13 kronor går till mobiloperatörerna och cirka 1,25 kronor går till teknikleverantörerna.
- Skänk en gåva via Läkare utan gränsers sajt www.lakareutangranser.se/timme
27 dagar.
28 dagar.
Chris Medina, var med i Amerikanska Idol. Han vann inte men är ändå en av de deltagare som gjort mest intryck då han dagen efter att ha blivit utröstad släppte singeln What Are Words.
“What Are Words” handlar om Chris Medinas fästmö Juliana Ramos som 2 månader innan de skulle gifta sig var med om en bilolycka och hamnade i koma.
Läkarna sa att hon inte skulle klara sig, men Chris vägrade att ge upp. Efter en och halv månad vaknade hon upp, hjärnskadad och handikappad för livet och Chris finns fortfarande vid hennes sida.
Under sin audition sa han några väldigt minnesvärda ord som även återfinns i låten. “What kind of man would I be if I leave her when she needs me the most?”
Det är en så otroligt vacker låt som jag nu spelar på repeat dygnet runt. Alla hår på min kropp ställer sig upp varje gång jag lyssnar på den.
29 dagar.
Jaha, lite bilder från helgen var det ja..
I fredags började min superhelg med reunion med rövgänget. Jag har ju redan skrivit ett inlägg om detta fantastiska gäng så det blir mest bilder från kvällen den här gången.
Victor hade fixat fin fina tröjor till oss alla!
Alla var glada att se varandra så det blev många kramkalas och mycket mys
Det skålades en hel del för Bali!
Efter en god middag och mycket prat om minnen gav vi oss ut och gjorde stan osäker...
31 dagar.
32 dagar.
Cheers to the freakin' weekend, I'll drink to that!
34 dagar.
Hoffmaestro var såklart grymma men det hade nog varit ännu bättre om man varit inne på solgården!
38 dagar.
39 dagar.
45 dagar.
Storyn i den här rutinen är att tjejen är beroende och killen är själva beroendet. Jag tycker den är väldigt vacker och jag älskar den mörka känslan i det hela!
46 dagar.
Jag har glömt att gratulera en av mina bästa vänner Angelica som i torsdags fick en son!
Jag minns när jag fick reda på i vintras att hon var gravid. Jag satt på ett internetcafé i kuta och fick en smärre chock när jag läste mailet. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Min Angelica skulle ha barn till sommaren! Det tog ett bra tag för mig att smälta det hela och jag hoppas verkligen inte att Angelica tog illa vid sig av de känslor som först strömmade in när jag fick höra nyheten.
Idag tycker jag det är jätteroligt och mysigt att Angelica och Coffe har fått en liten William och jag kan inte vänta tills jag får träffa den lilla stjärnan.
Grattis Angelica och Christoffer!
47 dagar.
Who run the World? GRILS!
Äääääntligen fredag så här kommer lite skön musik för helgen!
48 dagar.
Det viner i vinden idag, träden svajar, regnet har börjat droppa. Det är verkligen inget mysigt sommarregn, nej det ser riktigt rått ut utomhus.
Hej och välkommen hösten? Nej, men vart tog sommaren vägen? Än är det bara juli så jag trotsar vädret och går ändå i shorts. Jag ska ha på mig short varje dag tills 30 oktober!
Idag är egentligen en sån dag som är ganska skön att jobba, om här funnits något att göra och om jag inte varit så himla trött.
Såg ju nya Harry Potter igår med Malin. Jävlar vad bra den va! Jag måste nog säga att det var den bästa utav alla filmerna. Den var både rolig, spännande och sorlig. Alla i bio salongen var med på denna känslomässiga bergochdalbana genom filmen. Alla skrattade, många hoppade nog till i sin stol någon gång och för de flesta rann det kanske en och annan tår nerför kinden.
Jag rekommenderar verkligen alla att se den! Det är lite sorligt att det är slut nu men jag måste säga att jag har blivit sugen på att plöja igenom alla böckerna igen..
Vet att det är många tråkiga bilslösa inlägg men
skriver när jag sitter på jobbet och här är lite ont om bilder..
49 dagar.
Min vanliga skrivkramp är tillbaka och här finns inget att göra på jobbet. Det känns rätt skönt att solen inte skiner idag. Synd för alla som har semester, men det känns lite bättre att sitta här i receptionen när solen inte strålar utanför fönstret.
Jag läste även ut min bok, Liza Marklunds Gömda nyss så jag antar att jag får gå upp och se om inte där finns något mer man kan läsa.
Ikväll ska jag och Malin gå och se den sista Harry Potter filmen i 3D. Har hört att den ska vara väldigt bra men det känns lite sorligt att det är slut nu. Man har ju växt upp med böckerna och filmerna och nu tar det stopp. Eftersom jag läst alla böckerna vet man vad som händer i filmerna men det ska ändå bli spännande att se den sista ikväll.
52 dagar.
Uppdaterar något roligare imorgon när jag vaknat till liv igen...
53 dagar.
Så idag konfirmerade lilsyrrans sig. Jag har inte varit i kyrkan sen Anton konfirmerade sig så det är ett X antal år sedan. Det var faktiskt ganska mysigt i kyrkan, de sjöng fina sånger och hade ett litet rollspel. Men det jag vill skriva var att jag fick uppdraget att göra Alvas frisyr och känner att jag måste lägga ut en bild på min skapelse då jag blev väldigt väldigt nöjd!
Inga jättebra bilder på frisyren men hon var iallfall snyggast av alla konfrimander.
56 dagar.
Har ni lekt kontor någon gång när ni var små? För inte var det väl bara jag och min kompis Tilde som gjorde det? Vi hade våra egna kontor, vi gjorde våra egna datorer, fyllde pärmar med blanka eller nedklottrade papper och hade telefoner som det hela tiden ringde på.
Om någon skulle fråga mig vad det är jag gör som receptionist skulle jag nog fråga denna om hon/han någonsin lekt kontor när de var små. Jag har ett eget skrivbord med min egen dator som jag knappar på varje dag. Jag har min telefon, ja till och med ett eget headset som det ringer i varje dag. Jag skannar, faxar, mailar och sorterar in papper i olika pärmar hela dagen. Jag lever den perfekta kontorsleken som man lekte när man var liten.
Många hade nog en önskan att få känna sig viktiga och jobba på kontor när det var små, jag ville i alla fall det. Men nu när jag sitter här kan jag inte riktigt förstå det roliga i att leken. När man blir äldre förvandlades den drömmen till en mardröm. Att sitta instängd hela dagarna framför en dator och knappa in siffror och jobba fem dagar i veckan 8-17, samma rutiner varje dag. Okej vissa kanske tycker det är skönt att ha sina rutiner men jag är inte en av dem, jag gillar att ta dagen som den kommer. Jag vill ha ett jobb med olika arbetstider, vissa dagar har man lite sovmorgon och vissa dagar slutar man tidigare. Jag vill ha ett jobb där det händer saker, inte samma sak varje dag. Fakturor, kvittenser, lunch, sortera papper, fakturor, posta posten och slut för dagen. Fakturor, kvittenser, lunch, sortera papper, fakturor, posta posten och slut för dagen… ja ni fattar.
Jag gillar det egentligen inte alls men ändå hatar jag inte det. Det funkar som ett tillfälligt jobb bara jag vet att jag inte blir fast här. Att veta att jag tjänar goa pengar gör det också lite lättare att gå upp varje morgon, samtidigt som jag räknar ner dagarna tills jag äntligen blir arbetslös igen och få ge mig ut i världen!
59 dagar.
Om någon okänd människa skulle hamna på min blogg tänkte jag att det kunde vara bra med en lite presentation av mig själv.
Mitt namn är Amanda, men om jag varit en pojke så hade mamma och pappa döpt mig till Victor. Victor Borgström. Jag föddes en dag i april samma år som Berlin muren föll. Om det var fint väder den dagen vet jag inte. Inte heller om jag var tidig eller sen. Antagligen var jag precis i tid men fick vänta på att alla andra skulle bli klara för så brukar det alltid bli. Tidig är något som jag nästan alltid är, trots att jag ofta försöker komma fashionabelt sent. Att vänta är något av det värsta jag vet. Vänta på bussen, vänta på att riset ska koka klart, vänta på att klockan så gå lite lite fortare..
Jag bor fortfarande hemma med min mamma, pappa, tre yngre syskon, en hund och två katter. Egentligen tröttnade jag på att bo hemma för fem år sedan men än så länge har jag valt att lägga mina pengar på annat än på ett eget ställe. Så jag antar att jag får skylla mig själv.
I sommar jobbar jag fem dagar i veckan från kl 8-17 som receptionist. Inte precis drömjobbet, men vad gör man inte för att stödja sina intressen. Annars brukar jag jobba som vikarie på olika förskolor runt om i kommunen. Det är ett jobb som jag verkligen gillar men som inte riktigt funkar i längden då mitt allra största intresse är att RESA.
Mitt kontor och min bästa vän under denna sommaren.
Sen jag tog studenten för tre år sedan har jag hunnit med ganska mycket. Jag jobbade två år med kossor och får plus att jag under den tiden gjorde min första backpackingresa till Asien. På fyra och en halv månad avklarade vi Thailand, Laos, Bali, Malaysia, Singapore och sen Bali igen. Väl hemma igen jobbade jag några månader tills jag blev arbetslös. Med pengar kvar på kontot från förra resan lämnade jag Sverige igen. Den här gången fem månader i Thailand, Bali och Australien. Jag gillar att bo i min ryggsäck, eller rättare sagt så älskar jag det! Det finns inget bättre än att vara ute och resa. Se vackra platser, spännande äventyr och träffa nya roliga människor.
Jag träffade ett skönt gäng tjejer på min första resa som jag firade thailändsky nyår med tillsammans med några ungar på hotellet.
Efter att ha besökt Bali fyra gånger under loppet av ett år kan jag ganska så säkert säga att jag hittat mitt favorit ställe i världen, än så länge. Jag tror egentligen att jag föddes i fel land. Amanda och Sverige är ingen bra kombination. Det kanske är fel att säga så eftersom Sverige är ett sådant bra och tryggt land men jag trivs helt enkelt inte här. Det är mycket därför jag inte skaffat egen lägenhet än, jag vill inte fastna här.
När jag inte jobbar eller ligger hemma på soffan, pillar mig i naveln och kollar på alla tv-serier som finns så kan det ibland bli ganska svårt att hitta mig. Jag kan befinna mig var som helst i världen.. men oftast hittar ni mig nog på Bali.
My Bali Family ♥
Jag hade tänkt hålla den här texten ganska kort, men jag känner att jag misslyckats. Har ni läst ända hit så tacka jag dig allra hjärtligast och hoppas att du nu vet lite mer om mig. Jag vet att ni inte är så många som tittar in här dagligen men undrar du något är det bara att fråga. Jag älskar nämligen kommentarer, så tveka inte, skriv gärna en rad eller två. Det blir roligare att fortsätta då.
