31 dagar.


32 dagar.
Cheers to the freakin' weekend, I'll drink to that!
33 dagar.
Idag blir det ännu mer poolparty i bloggen, för att idag och imorgon ska Rövgänget ha reunion!
När vi kom till Bali träffade vi ganska snabbt detta gäng svenskar, fast det kanske inte är så konstigt eftersom vi bodde på samma hotell. Men vi började umgås och märkte att vi hade väldigt kul tillsammans.
Med tre underbara tjejer från huvudstaden, tre sköna killar från Ängelholm, fem galna killar från Örebro och så klart två snyggingar från Halmstad utgjorde vi ett riktigt bra rövgäng!
Tyvärr hittade jag inga bilder på tjejerna men det kommer efter helgen!
Tyvärr splittrades vi ganska snabbt då tjejerna antingen drog vidare till Australien eller hem till huvudstaden. Vi andra höll ihop ett tag till och åkte till Gili öarna och njöt av dess ”lugn” innan vårt rövgäng blev ännu mindre och tillslut var det bara jag och Malin kvar.
På något konstigt vis lyckades vi dock springa in i en lite del av gänget en kväll i Airlie Beach, Australien. Helt oväntat stod Linus nedanför trappa på det hostel vi precis checkat in på. Därefter märkte vi snabbt att även Victor, Helena och Annika också befann sig på denna bar. Det blev stort kramkalas och vi kom fram till att vi skulle gå ut tillsammans när alla var klara med sina segelturer i the With Sundays. Vi hade en rolig och mycket händelserik kväll tillsammans innan vi tyvärr var tvungna att lämna varandra igen.
Men nu är det äntligen dags att samla hela rövgänget igen på en och samma plats här i Halmstad!
Vem vet vad som kommer hända denna helgen, men det kan inte sluta dåligt?
34 dagar.


Hoffmaestro var såklart grymma men det hade nog varit ännu bättre om man varit inne på solgården!
35 dagar.






Det var inte vårt första poolparty och verkligen inte vårt sista!
36 dagar.

37 dagar.













38 dagar.


39 dagar.

40 dagar.


Kvällen börjar ALLTID på Alleycats. Där dricks det double-double och öl, spelas biljard, drick spel och snackas en hel del skit.
'
Det spelar ingen roll vilken dag i veckan eller om man pratat med någon innan, men man hittar nästan alltid någon man känner och kan hänga med där. Ett absolut favorit ställe!
Sen brukar vi dra vidare till Eikon, där kan det bli en shot eller kanske en öl innan we hit the dancefloor.
Är det inget folk på Eikon blir det ofta ett besök på Engine Room för lite djunglejuice eller en fishbowl.
Ett besök på Sky Graden gör vi nästan också alltid och även Surfer bar innan det är dags att dra hemmåt.
Men det händer ju även att man dra någsra stycken på efterfest och då brukar det sluta att man får sova på mattan i vardagsrummet.
41 dagar.

Kuta Beach!


Är det fint väder steker vi i solen och badar såklart när vi behöver svalka oss. Medan man ligger där i solen och försöker få lite färg är väldigt roligt att titta på alla som försöker lära sig surfa för då får man sig ofta ett gott skratt.

Vi hälsar alltid på våra vänner Livräddarna och snackar lite skit. Det känns bra att vara nära vän med de som ska rädda än om man skulle drunka i vågorna på Kuta beach.
När vi tröttnat på att sola eller om det inte är jättefint väder brukar vi ändå hänga på stranden men då i skuggan uppe hos vår favorit försäljare Jeki.


Vi spelar ofta kort och lyssnar på skön musik




Äta bör man annars dör man! Så självklart stoppar vi oss en tallrik mie goreng eller lite padang food


Efter maten är det ju aldrig fel med en liten tupplur.


Glass och en lekstund med barnen sjävklart en dag på stranden

Det brukar bli en eller två öl i solnedgången innan vi lämnar stranden för dagen.


Då kör vi sen vidare till Freedom Shop och hänger med killarna tills shopen stänger.


Vi brukar käka kvällsmat på ett padang ställe jämte innan det är dags att åka tillbaka till hotellet för att göra sig redo för kvällen...
Fortsättning följer..
42 dagar.
Att sitta en hel dag på jobbet, i växeln, när telefonen ligger nere för att någon jävel i Helsingborg råkat dra av en kabel… Fy faan säger jag bara!
Det är ju sommar och då är det många kontor som har sommarstängt, därför är det inte speciellt mycket att göra på jobbet dessa veckor men det ringer ju ändå, lite grann i alla fall. Så jag känner mig behövd och det betyder att jag inte sitter här helt i onödan.
Men idag har som sagt telefonen legat nere hela dagen och så var det någon pucko som sa att telefonlinjen KANSKE skulle vara uppe igen 14.30, men antagligen skulle den ligga nere hele dagen. Men vilken förståndig människa som helst vet ju att de aldrig blir klara i tid när det gäller telefonlinjer och strömavbrott och sånt.
Så på grund av att denna människa sa att det kanske skulle bli fixat till eftermiddagen var jag tvungen att sitta kvar på kontoret hela dagen utan något att göra. Jag var uppe i arkivet en snabbis och sorterade in lite papper och det var faktiskt ganska skönt att kunna göra utan att det ringer hela tiden. Men det tog inte mer än en timme.
Som tur var så hade Malin varit förbi dagen innan med en hög med böcker åt mig så jag satt och läste hela dagen och lyckades läsa ut en bok på 250 sidor. En väldigt givande dag på jobbet!
43 dagar.
Jag ser väldigt mycket fram emot att få äta den indonesiska maten igen när vi kommer tillbaka till Bali. Jag älskar verkligen ris och de sista veckorna innan det var dags att åka hem åt jag det frukost, lunch, middag.
Det allra bästa är Padang food. Det finns små padang ställen nästan överallt i Kuta. De har som ett skyltfönster eller en disk full med olika tallrikar, formar och skålar fyllda med allt från kyckling, fisk, potatis, ägg, tempe, grönsaker och en massa goda såser. Så får man peka på vad man vill ha och oftast får man det i en liten pappersstrut med ris. Mina favorit saker är gult ris, ayam (kyckling) av någon sort, tempe (det är typ stekta sojabönskakor) i alla dess former, cap-cay (kokta grönsaker), "potatiskakor" och gärna ett halvt kokt ägg med någon röra på. Beställer jag allt detta blir det ioförsig en jättelunch så man får ta lite under olika tillfällen på dagen. Sen tycker jag det är mysigtas när man köper med sig det och sitter på golvet och äter det med händerna som riktiga locals. Det låter ganska snuskigt men jag gillar det.
Såhär ser det ofta ut, det ser inte jätteinbjudande ut men när man vet vad man ska välja är det stört gott!
Just padang food är också väldigt billigt. Efter att ha hängt på stranden en hel dag så brukade jag och Malin dra till Freedom surfshop och hänga med killarna där tills de stängde. Dít kom det alltid en liten gubbe på cykel som sålde mat. Av han kunde man köpa en liten strut med ris, lite nudlar, grönsaker och kyckling för 3000 ruphia vilket motsvarar ca 2 kr. Det var hur mysigt som helst att sitta där i surfshopen varje kväll och snacka skit och äta med killarna.
Freedom Surfshop
44 dagar.
45 dagar.
Storyn i den här rutinen är att tjejen är beroende och killen är själva beroendet. Jag tycker den är väldigt vacker och jag älskar den mörka känslan i det hela!
46 dagar.
Jag har glömt att gratulera en av mina bästa vänner Angelica som i torsdags fick en son!
Jag minns när jag fick reda på i vintras att hon var gravid. Jag satt på ett internetcafé i kuta och fick en smärre chock när jag läste mailet. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Min Angelica skulle ha barn till sommaren! Det tog ett bra tag för mig att smälta det hela och jag hoppas verkligen inte att Angelica tog illa vid sig av de känslor som först strömmade in när jag fick höra nyheten.
Idag tycker jag det är jätteroligt och mysigt att Angelica och Coffe har fått en liten William och jag kan inte vänta tills jag får träffa den lilla stjärnan.
Grattis Angelica och Christoffer!
47 dagar.
Who run the World? GRILS!
Äääääntligen fredag så här kommer lite skön musik för helgen!
48 dagar.
Det viner i vinden idag, träden svajar, regnet har börjat droppa. Det är verkligen inget mysigt sommarregn, nej det ser riktigt rått ut utomhus.
Hej och välkommen hösten? Nej, men vart tog sommaren vägen? Än är det bara juli så jag trotsar vädret och går ändå i shorts. Jag ska ha på mig short varje dag tills 30 oktober!
Idag är egentligen en sån dag som är ganska skön att jobba, om här funnits något att göra och om jag inte varit så himla trött.
Såg ju nya Harry Potter igår med Malin. Jävlar vad bra den va! Jag måste nog säga att det var den bästa utav alla filmerna. Den var både rolig, spännande och sorlig. Alla i bio salongen var med på denna känslomässiga bergochdalbana genom filmen. Alla skrattade, många hoppade nog till i sin stol någon gång och för de flesta rann det kanske en och annan tår nerför kinden.
Jag rekommenderar verkligen alla att se den! Det är lite sorligt att det är slut nu men jag måste säga att jag har blivit sugen på att plöja igenom alla böckerna igen..
Vet att det är många tråkiga bilslösa inlägg men
skriver när jag sitter på jobbet och här är lite ont om bilder..
49 dagar.
Min vanliga skrivkramp är tillbaka och här finns inget att göra på jobbet. Det känns rätt skönt att solen inte skiner idag. Synd för alla som har semester, men det känns lite bättre att sitta här i receptionen när solen inte strålar utanför fönstret.
Jag läste även ut min bok, Liza Marklunds Gömda nyss så jag antar att jag får gå upp och se om inte där finns något mer man kan läsa.
Ikväll ska jag och Malin gå och se den sista Harry Potter filmen i 3D. Har hört att den ska vara väldigt bra men det känns lite sorligt att det är slut nu. Man har ju växt upp med böckerna och filmerna och nu tar det stopp. Eftersom jag läst alla böckerna vet man vad som händer i filmerna men det ska ändå bli spännande att se den sista ikväll.
50 dagar.
Igår var jag hos Molly och hjälpte henne med sitt visum till Bali, det fick mig att tänka tillbaka på när vi bokade vår förra resa. Det slog mig även att jag nog inte riktigt förstått att vi snart ska tillbaka. Det var mindre än fem månader sen vi kom hem från vår Bali och nu är vi snart där igen. Jag har längtat så kopiöst mycket och det är idag exakt 50 dagar kvar. Tiden flyger iväg, veckorna går jättefort, snart är vi där!
Lagom sliten och fruse i köpenhamn i väntan på tåget hem efter att ha väntat på vårt bagage i flera timmar.
Jag hoppas att Malin kommer trivas där lika mycket som jag och Molly gör. Malin är väldigt taggad. Bara hon inte blir besviken, men hur skulle hon kunna bli det? Jag vet att jag hade samma tankar när jag och Molly åkte förra gången, men det slutade ju bra. Mer än bra skulle jag vilja säga! Molly blev ju lika förälskad i Bali och dess folk som jag.
Jag vet inte varför jag blir orolig ibland, är säker på att Malin kommer älska Bali.
Men kommer det bli samma sak med en extra Malin, Nita och alla andra som ska kommer och hälsa på? Jo, ju fler desto bättre hoppas jag på!
1 s e p t e m b e r
51 dagar.
Måste ta tag i att städa och tvätta min bil så jag kan lägga ut den på blocket för den måste bort innan jag åker! Får försöka hinna med det i veckan eller till helgen kanske. Någon som vill köpa en Skoda fabia -00 för ca 25 000?
Har inte mycket mer att skriva. Sitter på jobbet och här är så lugnt så jag har hittat Liza Marklunds Gömda i en bokhylla i matsalen som jag förtillfället läser när här inte finns något att göra.. dryyygt!
52 dagar.
Uppdaterar något roligare imorgon när jag vaknat till liv igen...
53 dagar.
Så idag konfirmerade lilsyrrans sig. Jag har inte varit i kyrkan sen Anton konfirmerade sig så det är ett X antal år sedan. Det var faktiskt ganska mysigt i kyrkan, de sjöng fina sånger och hade ett litet rollspel. Men det jag vill skriva var att jag fick uppdraget att göra Alvas frisyr och känner att jag måste lägga ut en bild på min skapelse då jag blev väldigt väldigt nöjd!
Inga jättebra bilder på frisyren men hon var iallfall snyggast av alla konfrimander.
54 dagar.
Jag saknar min indofamilj . Jag saknar Mansur . Jag saknar solnedgången . Jag saknar Lara . Jag saknar Malolo . Jag saknar till och med den tjocka parkeringsvakten vid stranden som alltid försöker få oss att betala parkeringen . Jag saknar mum . Jag saknar mina vänner . Jag saknar Freedom shop . Jag saknar beach boysen . Jag saknar Poppies II . Jag saknar livräddarna . Jag saknar Mj . Jag saknar värmen . Jag saknar maten . Jag saknar att äta med händerna . Jag saknar Dedi . Jag saknar Tunjung . Jag saknar språket . Jag saknar Bintang . Jag saknar Benasari . Jag saknar Double-double . Jag saknar Eikon . Jag saknar Obama . Jag saknar Alleycats . Jag saknar freeflow på Skygarden . Jag saknar Herman . Jag saknar Priiikiteew . Jag saknar Sayang . Jag saknar vårt massage ställe . Jag saknar Jeki . Jag saknar våra lunchställen på stranden . Jag saknar ägg och tomat jaffels . Jag saknar Ayu . Jag saknar tempe . Jag saknar Surfer bar . Jag saknar Fudin . Jag saknar Cirkel-K . Jag saknar Echo . Jag saknar poolparty . Jag saknar Blacky . Jag saknar resturangen utanför hotellet . Jag saknar Angus . Jag saknar Benchongs . Jag saknar tattuerarna . Jag saknar Beny . Jag saknar Legian . Jag saknar Ivana . Jag saknar Keceng . Jag saknar vitt ris . Jag saknar gult ris . Jag saknar Febri . Jag saknar förfester i Sumbawa shopen . Jag saknar Rudys . Jag saknar Jerry . Jag saknar cheese naan . Jag saknar Charlie . Jag saknar att titta på nybörjare som gör bort sig på surfbrädor . Jag saknar Jeffery . Jag saknar att köra mot enkelriktat . Jag saknar din lilla gubben som kommer på kvällarna med sin cykel och säljer mat vid Freedom shop . Jag saknar Joe . Jag saknar surfshop-häng . Jag saknar Smily . Jag saknar Indian Curry House . Jag saknar Baby . Jag saknar Engine Room . Jag saknar vårt internet cafe . Jag saknar Sexy rumpa . Jag saknar skitiga Kuta Beach . Jag saknar Wayan Jiggy-Jig . Jag saknar Djungle juice . Jag saknar resten av the staff på Tunjung . Jag saknar Ekka . Jag saknar Max! . Jag saknar Blondie . Jag saknar potatis kakorna . Jag saknar Wayan . Jag saknar att köra moppe . Jag saknar Bögen . Jag saknar padang food . Jag saknar knubbisen . Jag saknar den lilla . Jag saknar bananapancakes . Jag saknar han som vi inte ritkigt vet vad han heter . Jag saknar försäljaren "Rumpa" . Jag saknar Java van Opera . Jag saknar Fire in the Whole . Jag saknar trafiken . Jag saknar Agus . Jag saknar The old man med nakna tjejer på kepsen . Jag saknar Aussie (inte landet) . Jag saknar galna utenätter . Jag saknar... BALI!
55 dagar.
Varför går tiden så sakta när man väntar på något roligt? Varför går tiden så sakta när man tittar på klockan hela tiden? Varför går tiden så sakta över huvud taget?
Gillar inte talesättet ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. Jag avskyr att vänta och alltid tycker att jag behöver vänta för länge.
Just nu väntar jag på att tiden ska gå... Jag väntar på att få min timmes lunch, sen kommer jag vänta på att få gå hem. Jag väntar på att mina åtta veckor med jobb ska vara slut. Jag väntar på att det ska bli den 1 september.
När den 1 september kommit och vi väl landat på Bali då ska jag sluta vänta! Då kommer allting bli tvärtom. Jag kommer titta på klockan och hoppas att tiden kunde gå lite lite saktare. Jag kommer undra varför dagarna flyger iväg när man har roligt och jag kommer fasa för den dagen då vi måste lämna paradiset.
Men sådant är livet. Det är inte första gången jag jonglerar med dessa känslor så jag vet precis hur sakta eller fort tiden går och hur jag kommer känna. Men ändå ställer jag mig dessa frågor varje gång..
56 dagar.
Har ni lekt kontor någon gång när ni var små? För inte var det väl bara jag och min kompis Tilde som gjorde det? Vi hade våra egna kontor, vi gjorde våra egna datorer, fyllde pärmar med blanka eller nedklottrade papper och hade telefoner som det hela tiden ringde på.
Om någon skulle fråga mig vad det är jag gör som receptionist skulle jag nog fråga denna om hon/han någonsin lekt kontor när de var små. Jag har ett eget skrivbord med min egen dator som jag knappar på varje dag. Jag har min telefon, ja till och med ett eget headset som det ringer i varje dag. Jag skannar, faxar, mailar och sorterar in papper i olika pärmar hela dagen. Jag lever den perfekta kontorsleken som man lekte när man var liten.
Många hade nog en önskan att få känna sig viktiga och jobba på kontor när det var små, jag ville i alla fall det. Men nu när jag sitter här kan jag inte riktigt förstå det roliga i att leken. När man blir äldre förvandlades den drömmen till en mardröm. Att sitta instängd hela dagarna framför en dator och knappa in siffror och jobba fem dagar i veckan 8-17, samma rutiner varje dag. Okej vissa kanske tycker det är skönt att ha sina rutiner men jag är inte en av dem, jag gillar att ta dagen som den kommer. Jag vill ha ett jobb med olika arbetstider, vissa dagar har man lite sovmorgon och vissa dagar slutar man tidigare. Jag vill ha ett jobb där det händer saker, inte samma sak varje dag. Fakturor, kvittenser, lunch, sortera papper, fakturor, posta posten och slut för dagen. Fakturor, kvittenser, lunch, sortera papper, fakturor, posta posten och slut för dagen… ja ni fattar.
Jag gillar det egentligen inte alls men ändå hatar jag inte det. Det funkar som ett tillfälligt jobb bara jag vet att jag inte blir fast här. Att veta att jag tjänar goa pengar gör det också lite lättare att gå upp varje morgon, samtidigt som jag räknar ner dagarna tills jag äntligen blir arbetslös igen och få ge mig ut i världen!
57 dagar.
58 dagar.
59 dagar.
Om någon okänd människa skulle hamna på min blogg tänkte jag att det kunde vara bra med en lite presentation av mig själv.
Mitt namn är Amanda, men om jag varit en pojke så hade mamma och pappa döpt mig till Victor. Victor Borgström. Jag föddes en dag i april samma år som Berlin muren föll. Om det var fint väder den dagen vet jag inte. Inte heller om jag var tidig eller sen. Antagligen var jag precis i tid men fick vänta på att alla andra skulle bli klara för så brukar det alltid bli. Tidig är något som jag nästan alltid är, trots att jag ofta försöker komma fashionabelt sent. Att vänta är något av det värsta jag vet. Vänta på bussen, vänta på att riset ska koka klart, vänta på att klockan så gå lite lite fortare..
Jag bor fortfarande hemma med min mamma, pappa, tre yngre syskon, en hund och två katter. Egentligen tröttnade jag på att bo hemma för fem år sedan men än så länge har jag valt att lägga mina pengar på annat än på ett eget ställe. Så jag antar att jag får skylla mig själv.
I sommar jobbar jag fem dagar i veckan från kl 8-17 som receptionist. Inte precis drömjobbet, men vad gör man inte för att stödja sina intressen. Annars brukar jag jobba som vikarie på olika förskolor runt om i kommunen. Det är ett jobb som jag verkligen gillar men som inte riktigt funkar i längden då mitt allra största intresse är att RESA.
Mitt kontor och min bästa vän under denna sommaren.
Sen jag tog studenten för tre år sedan har jag hunnit med ganska mycket. Jag jobbade två år med kossor och får plus att jag under den tiden gjorde min första backpackingresa till Asien. På fyra och en halv månad avklarade vi Thailand, Laos, Bali, Malaysia, Singapore och sen Bali igen. Väl hemma igen jobbade jag några månader tills jag blev arbetslös. Med pengar kvar på kontot från förra resan lämnade jag Sverige igen. Den här gången fem månader i Thailand, Bali och Australien. Jag gillar att bo i min ryggsäck, eller rättare sagt så älskar jag det! Det finns inget bättre än att vara ute och resa. Se vackra platser, spännande äventyr och träffa nya roliga människor.
Jag träffade ett skönt gäng tjejer på min första resa som jag firade thailändsky nyår med tillsammans med några ungar på hotellet.
Efter att ha besökt Bali fyra gånger under loppet av ett år kan jag ganska så säkert säga att jag hittat mitt favorit ställe i världen, än så länge. Jag tror egentligen att jag föddes i fel land. Amanda och Sverige är ingen bra kombination. Det kanske är fel att säga så eftersom Sverige är ett sådant bra och tryggt land men jag trivs helt enkelt inte här. Det är mycket därför jag inte skaffat egen lägenhet än, jag vill inte fastna här.
När jag inte jobbar eller ligger hemma på soffan, pillar mig i naveln och kollar på alla tv-serier som finns så kan det ibland bli ganska svårt att hitta mig. Jag kan befinna mig var som helst i världen.. men oftast hittar ni mig nog på Bali.
My Bali Family ♥
Jag hade tänkt hålla den här texten ganska kort, men jag känner att jag misslyckats. Har ni läst ända hit så tacka jag dig allra hjärtligast och hoppas att du nu vet lite mer om mig. Jag vet att ni inte är så många som tittar in här dagligen men undrar du något är det bara att fråga. Jag älskar nämligen kommentarer, så tveka inte, skriv gärna en rad eller två. Det blir roligare att fortsätta då.